Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 25 september 2020

Breakdans inspirerad av sovjetisk framtidsdystopi

2013-05-14

Fakta:

Urban Connection, festivalen för gatudans fortsätter på Dansen Hus. Den rymmer både dans på gatan, ”urban folk dance”, och föreställningar av danskonst med stark påverkan av gatudans.
Som Anne Nguyen och hennes Compagnie par Terre. Hon är själv en b-girl, en break dance-dansös, dessutom med en naturvetenskaplig bakgrund, som kanske säger något om den närmast matematiska koreografin i gångstycket Promenade Obligatoire. Åtta dansare går och går, från vänster till höger, tvärs över scenen. För mig som gillar minimalism är det ett spännande projekt. Var och en går på sitt sätt, ibland går några tillsammans, ibland i par, någon gång stannar man upp och vänder sig utåt mot publiken. Och så går man igen. Den nästan-elektroniska musiken av Benjamin Magnin var det knepigaste att få till, berättar den lågmälda Anne Nguyen efter föreställningen i ett publiksamtal. Eftersom koreografin denna gång bygger på popping, den gatudansteknik där dansarna robotartat låser rörelser i olika lägen, var det svårt att finna ett rytmiskt läge som stämde med just gång, som måste ha lägre tempo än poppingens ryckiga mood.
Så det är nödvändigt att jag själv sitter vid kontrollbordet under föreställningen, berättar Nguyen vidare, och justerar så att musiken ”räcker” när en dansare ska gå över hela scenen, eller tvärtom: att en sekvens inte tar slut för tidigt.
Så mycket för det högteknologiska. Den timslånga föreställningen växer från studium i gång till en betraktelse över människor ensamma i grupp. Fascinerande intensivt och med mycket personliga dansare, som i några få unisona partier excellerar i samstämmighet. Fast någon är jättestor och biffig och någon pytteliten. (Verkets titel är hämtat från den ryske författaren Jevgenij Zamjatins novell Vi, ett slags orwellsk 1984 där alla människor bor i glashus med full insyn och måste utföra samma rörelser, inklusive en daglig ”obligatorisk promenad”.)
I applådtacket kan man inte låta bli att göra egna avslutningar av klassisk gatudanstyp, uppvisningsdans i virtuosnivå. Och då dyker Anne Nguyen själv upp på scenen och river av ett finfint prov på att hon är en b-girl, en breakdansare i botten.

Publicerad i Expressen Kulturen Scenbloggen 11 maj

Fler Recensioner

Annonser