Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 21 oktober 2020

Spanskt och flamländskt på danskt sätt

2013-05-12

Fakta:

Namn: La Ventana och Kermessen i Brügge
Koreografi: August Bournonville
Ensemble: Den Kongelige Ballet, DR Underholdningsorkester.
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle Scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

August Bournonville lever och har hälsan. I alla fall många av hans koreografier. Det visar Den Kongelige Ballets nya uppsättning av baletterna La Ventana (1856) och Kermessen i Brügge (1851).
Solodansaren Gudrun Bojesen har iscensatt den korta, men vädigt charmerande La Ventana. Det är en balett i två scenbilder plus en prolog, som här har blivit mycket lång, faktiskt alltför lång, även om den är uppiffad med glödande flamencosång och spansk gitarr. La Ventana bjuder på ett glatt återseende med den garvade Bournonville-danser Diana Cuni, som dansar en eldig Señorita. Hon framför sin stilsäkra dans ivrigt flirtandes med sin Señor – dansad av Alexander Stæger. Hon dansar kokett framför spegeln, där hennes spelgelbild dansas perfekt med perfekt timing av Louise Østergaard. Danmarks radios orkester, Underholdningsorkestret, som sitter i orkesterdiket, spelar för fullt och verkar inte riktigt hänga med, och det gör inte heller dansarna. Premiären förlöpte i alla fall lite för snubblande snabbt både för orkestern och flera av dansarna. Men det lite hektiska och snabba intrycket glömde man snart bort tack vare det fyrverkeri av steg som La Ventana också består av. Trots en viss brist på skärpa i stegen, var det ett glatt återseende med La Ventana.
Ib Andersen kom till Köpenhamn från Ballet Arizona speciellt för att sätta upp Bournonvilles humoristiska balett Kermessen i Brügge, och han har lyckats skapa en närapå hollywoodsk tecknad serie-kommedi – man på ett bra och professionellt sätt. Den något invecklade historien om tre bröder, deras kärestor och magiska gåvor kan nämligen bli till en omständlig och besvärlig procedur, men Ib Andersen får berättelsen att löpa lätt och finurligt. Nästen samtliga personer är färgstarka – en grupp verkligt underhållande och tossiga landsortsbor. Louise Østergaard och Esther Lee Wilkinson dansar systrarna Marchen och Johanne, som är ett par mopsiga tjejer som hänger ihop med ett par klunsiga och överåriga bröder Gert och Adrian – dansade av Jón Axel Fransson och Jonathan Chmelensky. Ett riktigt underhållande följe, som sätter igång sagan om de magiska gåvorna. Cédric Lambrette skapar också en väldigt lusig karaktär som den pretentiöse och fåfänge hovmästaren, till synes allt för fin att uppvakta någon annan än Fru van Everdingen – härligt vulgärt dansad av Gitte Lindstrøm. Äntligen dansar Alban Lendorf den mer seriösa hjälterollen som Carelis, som förtrollar Brygges borgare med sitt magiska musikinstrument på samma sätt som Alban Leandorf själv förtrollar sin publik med sina snabba steg och höga hopp. Ida Praetorius dansar hans älskade Eleonore, härligt och lätt, men ganska anonymt och lite flackande och oharmoniskt.
Kermessen i Brügge är inpackad i en ytterst lyckad scenografi och kostymer. Trappstegsgavlar av tegel längs en kanal där flodpråmar ligger tillsammans med små träbåtar. Dansarna är adel och borgerskap med runda spetskragar och manschetter och fjädrar i hatten. Franske Jérôme Kaplans scenografi och kostymer är så genomarbetande och trovärdiga, att publiken hamnar direkt i Nederländskt 1600-tal. Kaplan har verkligen skapat imponerande flotta scenbilder. De är rentav intressantare än den minimalistiske och ganska trista scenografin, som gjordes till Kermessen i Brügge till Bournonville Festivalen år 2005 när baletten senast uppfördes. Men med de här fina inramningen har en modern publik fortfarande något att hämta hos Bournonvilles gamla och folkliga verk.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser