Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 29 oktober 2020

Iscensatta relationer

2013-05-10

Fakta:

Namn: ..And...
Koreografi: Philippe Blanchard & Björn Säfsten
Musik: Victor Saiz Akt 2: Peter Conelly
Ensemble: Skånes Dansteater
Plats: Skånes Dansteater, Båghallarna
» http://www.skanesdansteater.se/

Dansföreställningen … And… är resultatet av det uppdrag två koreografer från olika generationer, Björn Säfsten och Philippe Blanchard , fick av Skånes Dansteater att skapa var sitt koreografiska verk med gemensam frågeställning.
Ett ovanligt samarbete, där ingen av dem ville ha någon titel på sina verk.
Hela föreställningen, Säfstens Akt 1, börjar med att en dansare går över scenen och med möda öppnar en tung dörr, där det finns ett stökig verkstad bakom, något som kan indikera experiment och improvisation. Men även ett sätt att bryta det informella avtalet mellan scen & salong: att scenen har magisk kraft, som publiken inte skall ifrågasätta, utan förtrollas av. ( Utom på scener som till exempel Volksbuehne i Berlin).
Sen samlas dansarna som blir till en enda kropp, kommunicerar med åtbörder/ rörelser, som stelnar till olika slags poser, liksom frysta bilder i en franska nya-vågen film. Repetitivt, omtagningar av pose, rörelse, som stannar till, som automatiska reflexer som hos en robot.
Det är mycket fokus på handens rörelser, man pekar, vänder handflatan upp och ner- det blir symboler, tecken som defineras i betraktarens öga. Rörelser som påminner om det teckenspråk människan använde innan man kunde tala.
Konceptuell dans, kanske, i stället för performance kunde man kalla Säfstens abstrakta verk med sina medvetet osköna asymmetriska rörelsemönster. Ett sökande efter när och hur rörelsen blir till – och när den blir dans.
I Säfstens koreografi finns knappast någon musik eller ljud. Verket omgärdas med tystnad och effektivt ljus som i ett vetenskapligt laboratorium. Hans verk har en strikt aggressiv atityd , viss drastisk humor med utgångspunkt i tydlig fysisk begränsning.
I akt 2 använder Blanchard mer musik och ljud på livfullt sätt i sin koreografi. Båda koreograferna iscensätter och gestaltar relationerna mellan individ och grupp i olika fysiska utspel-motspel.
Blanchards verk inleds med effektiva repetitiva element, omtagningar, hur man träffas & hälsar på varann. Någon bär på en tygkasse, som ställs ner och ständigt byter ägare, som i någon mening stigmatiseras av denna tygkasse.
Hälsningsleken och dess upprepningar blir till slut som en ritual, skapar en fysisk dialog vad ett möte mellan människor egentligen” är. Senare blir det andra möten/konflikter, i lekfullt allvar. Det skall handla om förberedelser till en fest. Men kanske också förberedelse för livet & kärleken – där Blanchards verk har energi att vara både konceptuell dans/ performance och vad som av koreografen Kenneth Kvarnström kallas ”dansdans”- där dansen i sig konkret visar kroppens intelligens, och lusten att lekfullt gestalta existentiella frågor.
Månne ett inlägg den informella debatt om dans och recensioner som pågår ?

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser