Vardagsgull och dramatiska utspel

Inte trodde jag att pingisbollar kunde vara så kreativa. David och Fofo, egentligen David Eriksson och Fouzia Rakez, är två utomordentligt rutinerade nycirkusartister och dessutom ett par. De har 300 föreställningar av Cirkus Cirkörs Wear it like Crown bakom sig och nu gör de en egen föreställning som helt enkelt heter David och Fofo, regisserad av Emil Jensen.
Det är en riktig pärla som i sig är ett finfint motargument mot den oro jag ofta gett uttryck för att nycirkusen kan bli överteknisk och sakta glider in i nummertänkande och revyaktighet. Den tekniska briljansen finns där, men sen är det allt det andra som gör David och Fofo till en upplevelse: humorn, värmen, lekfullheten, estetiken.
Han har ett galet garv, hon ett distanserat och tillsammans intar det ett vitt scenrum av vita koffertar och vita pingisbollar. Men det skickliga i att skjuta ut pingisbollar ur munnen och fånga upp dem på återstuds är ju inte nog; utan det är det suveräna och självironiska studsandet som får en publik att glömma tid och plats. Surpriserna haglar, saker tar otippade vändingar, och man följer David och Fofo när de gör handstående, jonglerar eller mot slutet (de borde vara trötta då…) gör ett makalöst trapetsnummer.
Så som de svingar mellan konsterna, låter de också pendeln gå mellan en lite vardaglig gullighet till dramatiska utspel och en roligt knäpp humor som David kan hålla publiken fångad med. På ett poetiskt och bildlikt sätt spinns runt clowneri och ekvilibristik en fin dikt om kärlek och prövning, om uthållighet och fantasins förlösande kraft som värmer.

Publicerad i Expressen Kulturen Scenbloggen 13 april.

Margareta Sörenson