Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Elitdans med ny ung look

2013-04-12

Fakta:

Namn: Serenade, De fyra temperamenten och Symfoni i C
Koreografi: Balanchine
Ensemble: New York City Ballet och Det Kongelige Kapel
Plats: Operaen på Holmen i Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

New York City Ballet inledde stilenligt sitt gästspel på Operaen på Holmen i Köpenhamn med ett fint urval av Balanchines geniala och omväxlande koreografier.
Det är gammal tradition att New York City Ballet startar sina gästspel med ett rent Balanchine-program. Och självklart är det första verket på programmet även denna gång kompaniets förtrollande signatur Serenade där 17 ballerinor i lätta, ljusblå tyllklänningar till en början står med lyftade armar i motljus innan de virvlar iväg till tonerna av Tjajkovskijs stråkar.
Redan i Serenade är det uppenbart att New York City Ballet har genomgått en föryngringskur sedan kompaniet senast gästade Köpenhamn 2008, då det rådde mycket stor åldersmässig spännvidd bland dansarna och då det den gången var Peter Martins 44-åriga hustru Darci Kistler som var den sista i raden av Balanchines favoritballerinor som med stort poetiskt djup dansade balettens tongivande parti.
Den gången flankerades hon av den unga Sara Mearns, som den här gången dansade Darci Kistlers parti dynamiskt och med superb teknik men utan samma stora det poetiska djup och på det hela taget fick framförandet av Serenade aldrig helt den magi, som New York City Ballet så många andra gånger har givit baletten.
Otroligt flott och övertygande var dansen istället i den geniala svartvita baletten De Fyra Tempramenten från 1946 till Hindemiths neoklassiska musik. Raffinerat visar den super musikaliska koreografin i starten upp balettkonstens grundelement med fokus på tåspets, armar och kroppens positioner och vridningar och effektfull är hela balettens lek med det klassiska stegen och kontrasterna mellan mjuka och skarpa linjer som till exempel när den den sorgsna mannen hotas av kvinnorna
med knivskarpa benlyft.
Fantastisk är den sangvinska valsen, där ballerinan (Abbi Stafford) svävar genom rummet med sin partner (Ared Angel), och i den flegmatiske variationen är det ett rent nöje att se den långa eleganta danska dansaren Ask la Cour, som har varit med i kompaniet sidan 2002 och just därför har utnämnts till solist.
Han har vackra linjer och fina musikaliska fraseringar både i den mjuka, apatiska starten och i de senare mera listiga, muntra stegen. Och i balettens sista koleriska variation är det ett festligt fyrverkeri av energi, när Savannah Lowery intar scenen innan den intensiva finalen med hela kåren och alla solister.
Man gläder sig under hela kvällen över de kvinnliga dansarnas excellenta tåspetsteknik. Det gäller även Symfoni i C till Bizets musik, där Balanchine så sublimt förenar klassisk rysk ballettstil med amerikansk intensivt tempo. Här strålar verkligen dansen som en slipad diamant och här är fina solopar i alla fyra satser med bland annat en
elegant Maria Kowroski i det svävande adagiot.
Det är första gången någonsin som New York City Ballet gästspelar på Operaen på Holmen i Köpenhamn, där baletterna nu får all den plats de behöver. På premiären steg Peter Martins på scenen och dedikerade gästspelets alla föreställningar till mecenaten Mærsk Mc-Kinney Møller som har gjort hela bygget av Operaen på Holmen möjligt.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser