Pas de deux-ernas mästare

Parisoperan hyllar den franske koreografen Roland Petit (1924- 2011) med ett blandprogram med tre av hans tidiga baletter.

På samma sätt som Djagilev, hade Roland Petit förmågan att dra till sig sin tids stora konstnärers of his time. Ett fint exempel på den här sortens “Ballet Russes-känsla”, är hans balett Le Rendez-vous. Den skapades när han var 21 år gammal och vid den åldern lyckades det honom att få med sig poeten Jacques Prévert, kompositören Joseph Kosma och fotografen Brassai att medverka, samtidigt som han också bad Picasso designa ridån. Färgad av tysk expressionism och film noir stämning, förebådas här hans kommande mästerverk, Le Jeune Homme et la Mort (1946) (Den unge mannen och döden). I den här baletten är det en ung man (Jérémie Bélingard) som genom sitt horoskop får veta att denna dag är hans dödsdag. Hans väg korsas av en olycksbådande skepnad, ödet självt. för att undkomma säger hjälten till ödet att han är på väg att träffa “världens vackraste flicka” (Alice Renavand). Föga anar han att det just är denna femme fatale som kommer att bli den som sätter punkt för hans liv efter ett liderligt pas de deux som både är vackert och intensivt.

För baletten Le Loup (1953)(Vargen), som är en tragisk version av skönheten och odjuret, engagerade Petit Jean Anouilh och Georges Neveux för att skriva librettot, och Henri Dutilleux för musiken. Den korta berättelsen om kärleksparet (Emilie Cozette och Stéphane Bullion) för föredrar livsförnekelse framför kärlek imponerar snarare genom sin scenografi och sina kostymer som är av konstnären Jean Carzou än genom själva koreografin.

I Carmen, (1949) en balett som måna gillar och som blir kvällens avslutning, hopar sig ännu fler döda kroppar på scen.
Petit demystifierar den stora tragiken i Merimées novell, genom att den katalanska artist, Antoni som gjorde scenografin, låter den få en tuch av parisisk vau de ville.
Till sin hjälp i det koreografiska arbetet, tvekar han inte att kasta om olika delar Bizets musik. och hans preludium används exempelvis i slutscenen. Eleonora Abbagnato- som utnämndes till danseuse étoile vid slutet av denna föreställning – tolkade Carmen båfr förföriskt och rasande, medan Nicolas Le Riche är en Don José som ståt för all tänkbar maskulinitet och pondus. Deras möte kulminerar i ett vågat erotiskt sovrums pas de deux innan det leder till det tragiska slutet: En duell som håööer hela publiken på helspänn, trots det rean så välkända slutet. bedroom pas de deux before reaching its tragic end: a duet which keeps the audience breathless, despite the well-known outcome.

Simona Gouchan