Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

När ont och gott stöts och blöts

2013-03-26

Fakta:

Namn: Trollflöjten
Regissör: Tamás Ascher
Musik: Mozart
Plats: Malmö Opera
» http://www.malmoopera.se/

Trollflöjten tilltalar de flesta. Barn som vuxna. Men vad är det egentligen som trollbundit människorna genom tiderna? Ingmar Bergman citerar Taminoscenen i form av dockteater i filmen Vargtimmen innan han i början av 70-talet spelade in sin berömda film.
När jag ser Malmöoperans nyuppsättning av Trollflöjten dyker flera minnesbilder upp. Som flygfisken som hänger som ett luftskepp över scenen. I denna sitter de tre pojkarna som återkommer hela föreställningen igenom. Som bekant är Trollflöjten uppbyggd med
referenser till de alkemiska grundelementen – elden, vattnet, luften och jorden – en symbolik som frimurarna tagit till sig. Tre pojkar, tre damer, tre portar till Vishetens tempel osv. eller multiplicerade med tre.
Allt detta har fascinerat genom tiderna kanske inte minst därför att Mozart lyckats konstruera musiken härefter. Som en lek med siffror och kombinationer genom vilket ett lättsamt folkligt sångspel, lika naivt som djupsinnigt växer fram. Klockspelets toner, får vid ett tillfälle Monostasos slavar att sjunga och dansa vilt omkring. Deras färgglada kostymer och uppsluppna dans tog hem några av aftonens applåder. Liksom Papageno, den komiske Harlekininspirerade figuren, föreställningens verklige godbit med sitt förtrollande flöjtspel.
Men vad vill man visa med den här uppsättningen? Att vi alla söker vår egen identitet i en värld som blivit alltmer komplicerad och där alltfler har svårt att finna sin plats? Många ungdomar är liksom Pamina och Papageno vilsekomna och försöker begå självmord. Eller är det bara en spegel av existentiella tankar som hela tiden kan passa in? En konflikt mellan den frihet vi alla liksom Papageno söker och en disciplinerad verklighet som hela tiden tränger sig på.
Scendjupet har minskats genom att det delas i två delar. I förgrunden utspelas hela det intrikata spelet med de olika sångnumren, där den högt kvittrande Nattens Drottning hör till något av det sångmässigt svåraste. Ett paradnummer som alla väntar på och som här fick sina välförtjänta applåder. Folk älskar att applådera och det gjorde man också vilt under Mozarts tid. Många av hans operor uppfördes utomhus vilket fick publiken att känna större närvaro.
I den bakre delen av scenen har man byggt upp en jättelik pyramidformad glasstruktur som snabbt skiftas om till egyptiskt inspirerad tempelbyggnad överhöljd av symboliska tecken som hör hemma i frimurarnas värld. Maktens högkvarter, ur vilket den härsklystna Nattens Drottning, vars värsta brott är att tränga in på mannens domäner, dyker fram.
Mozart driver här med övermakten och att kvinnan utestängdes från att bli medlem i frimureriet. Hon framställs närmast som en slags hämnddemon som manipulerar sin dotter, den lite oskyldiga prinsessan Pamina intill självmordets gräns. Iförd svart silverglänsande kostym med en barockinspirerad hög peruk och kitschiga smycken fick hon mig att tänka på Melodifestivalens braskande värld med blixtrande ljus och sprakande färgstarka upplysta scener och där rökmaskinen ständigt fyller på tills det mesta försvinner i ett töcken av osande lukt.
Elden blossar upp och tordönet ljuder i det berömda eld-och vattenprovet då även Pamina blir invigd. På varje sida om porten träder två jättelika förgyllda egyptiskt inspirerade figurer fram ur vilken elden sprutar upp från deras monsterlika huvuden medan lukten från sotet sprider sig över salongen. Entréporten till ett rike med både bröder och systrar.
En kärleksprövning som Mozart tydligtvis ansåg viktigare än frimureriets dogmatismen. Men någon feminist var han inte. Tro inte det. För honom skulle kvinnan fortfarande ställa upp på mannens villkor. Det framgår tydligt av de nedsättande pikanta inslagen om kvinnor som här fanns med i den talade dialogen. Som ”kvinnan är bra på att snacka men inte på att handla.”
Tack också för de vackra scenerna och kostymerna med djuren som ormar, apor, kameler, krokodiler och en lustig zebra med ett horn samt ett helt gäng fantasifulla fåglar som dansar fram över scengolvet som ett gäng commedia dell`arte-figurer.
Är det verkligen så vi vill se Trollflöjten uppförd idag? Glitter, ljuva prinsessor och prinsar och idylliska lite exotiserande bilder. Hursomhelst Trollflöjten har alltid varit en given ticket-seller och det blir den med säkerhet också den här gången.

visas på Malmöoperan t.o.m.30 maj

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser