Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Ett ode till kärleken

2013-03-26

Fakta:

Namn: Romeo og Julie
Koreografi: John Neumeier
Musik: Sergej Prokofjev
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Teater, Gammel Scene
» http://www.kglteater.dk

Lycka och lättsinne. John Neumeiers balett Romeo og Julie (1971) illustrerar alla de svindlande känslor och radikala handlingar, som hör den ungdomliga förälskelsen till. Baletten är ett psykologiskt och realistiskt drama, som John Neumeier har tänkt ut in i minsta detalj.
Kärleken förvandlar personerna. Den ivriga Julie mognar och får självförtroende. Den annars så burduse och övermodige Romeo avväpnas genom mötet med alla de stora känslorna. Det faktum att huvudpersonerna så tydligt utvecklas under baletten gör den väldigt medryckande. Kort sagt Romeo og Julie är en lockande kärlekshistoria, som fängslar generation efter generation. Att John Neumeiertolkar Sergej Prokofjevs storartade musik på ett så elegant sätt, gör inte fascinationskraften mindre stark.
Var och en, som minns ungdomens första förälskelse, kan känna igen sig i den enorma lyckokänsla som Neumeier illustrerar i sin koreografi: Julie som längtar så mycket efter sin Romeo, att hon springer upp och ner för trapporna för att få ett sista famntag av sin älskade. Romeo som uppför sig som en pilsk tuppkyckling och förväntansfullt viftar med armarna innan han party-krashar festen hos familjen Capulet. Eller när han hoppar upp och famnar i luften, som ville han plocka förbjudna frukter. Denna koreografi är helt enkelt ungdom och förälskelse.
Romeo og Julie har varit i Den Kongelige Ballets repertoar sen 1974 och är en av de viktigaste klassikerna på Det Kongelige Teater. Den – och John Neumeiers övriga baletter – passar riktigt bra för kompaniet och dess Bournonville-fundament. Betydligt bättre än de stora baletter av Marius Petipa – och den ryska skolan på det hele taget, som Den Kongelige Ballet har utmanat sina krafter på under innevarande säsong. Så har nu Den Kongelige Ballet återigen haft repremiär på John Neumeiers Romeo og Julie.
Ulrik Birkkjær och Susanne Grinder dansar Romeo og Julie. Et härligt par, som får John Neumeiers alltid så komplicerade lyft att se enkle och lätta ut. Särskilt Susanne Grinder lyckas visa upp sin karaktärs hela palett av känslor och tydliggöra den utveckling som Neumeier har givit hennes karaktär. Susanne Grinder kan se så hopplöst borttappad och desperat ut, när världen går henne emot, men också argt trotsig och full av kamplust, når föräldrarna vill tvångsgifta henne med Prins Paris. Men namnet, som var på allas läppar under föreställningens två pauser, var emellertid Mercutio – dansad av Alban Lendorf. Han är helt enkelt i en klass för sig. Sä är det bara. Punkt slut. När han träder in på scenen, stjäl han all uppmärksamhet, dels för att han är så tekniskt skickligt, dels för att han verkligen kan mima och för att han på det hela taget är en gestaltande människa. Rollen levandegörs för publiken! Det är som om vi allesammans redan känner Mercutio, som om vi återsåg en gammal vän. När han glatt dyker upp så tänker man: Där är han ju, den fräcke och provocerande killen, som med sina drängfasoner och avväpnande humor kan charmera ett helt sällskap. Han som inte vet vad allvar är och i självaste dödsögonblicket skojar med sina vänner. Alban Lendorf är Mercutio. Men alla dansar väldigt bra, för i John Neumeiers Romeo og Julie befinner sig hela kompaniet på sin egen gata, och publiken är med på det hela från gatufesten till gravkammaren.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser