Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Förlorare utan empati

2013-03-21

Fakta:

Namn: True Stories of Castaways and Other Survivors
Koreografi: Ina Christel Johannessen

Musik: Elegi, Skodvin, Gultskra, Irisarri, Ø+Noto, Autechre
Ensemble: Cullbergbaletten
Plats: Kulturhuset Bollnäs
» http://www.cullbergbaletten.se

Scenen vilar i dunkel. En guldglänsande låda stor som en Friggebod står till vänster, intill den finns två lyktstolpar. Det hörs ljud av fallande regn.
En barbent kvinna, Victoria Roberts, springer jagad över scenen och klättrar upp i en av lyktstolparna. Fler dansare kommer in, de fångar kvinnan och bär omkring henne tills att hon klänger upp i stolpen igen. Det är fortfarande mörkt.
En puls börjar slå. Dansarna klättrar på varandra. En av dem (Shumpei Nemoto) håller sig undan. Han har en plastpåse fylld med vatten och i den en guldfisk. Plastpåsen med guldfisken är med i hela föreställningen och bärs runt av olika dansare.
En kvinna i klänning (Agnieszka Dlugoszewska) dansar ett solo i gummistövlar. Stövlarna åker halvvägs av, men hon fortsätter att dansa, som för att befria sig. Senare i föreställningen utsätts hon för våld och en man tar strupgrepp på henne.
Den barbenta kvinnan i stolpen lämnar scenen men återkommer mot slutet, klädd i kort kjol. Då hanteras hon så våldsamt av en man att hon dör. De överlevande pallar upp den slappa kroppen mot en av gatlyktorna. Sedan kliver de in i lådans träfärgade innanmäte där de dansar.
Det jag ser är en samling missbrukare i ett gathörn. De lever i en undergångsvärld där kvinnor förnedras och utsätts för mäns våld. Liksom i den norska koreografen Ina Christel Johannessen tidigare verk Now she knows, som hade urpremiär i Umeå 2010, är kvinnan ett offer, ett objekt utan egen vilja.
I den här koreografin har Ina Christel Johannessen av föreställningen att döma har givít dansarna situationer och stämningar som de fått improvisera kring. Enligt Cullbergbalettens hemsida står också dansarna för rörelsematerialet. Med så skickliga dansare är det omöjligt att misslyckas, problemet är att deras kapacitet gör att de drar allt till sin yttersta konsekvens. Här blir resultatet undergångsstämning i megaformat.
Enligt samma hemsida har Ina Christel Johannessen inspirerats av öar som symboler för räddning och fångenskap. Som i tv-serien Lost med andra ord, och det finns också en Lost-känsla i koreografin. För mig får konsten gärna ge någon form av hopp, empati och vilja att göra något åt eländet. Allt sådant saknas i det här verket.
True Stories of Castaways and Other Survivors hade premiär i Stockholm i februari 2011. Föreställningen i Bollnäs är ett led i satsningen Dans på scen vars syfte är att ge fler dansföreställningar och öka danspubliken i Gävleborgs län. Det hade inte varit fel om det funnits ett skriftligt program med information om föreställningen i foajén.

Karin Kämsby

Fler Recensioner

Annonser