Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 25 september 2020

Marie Chouinard driver fram dansen ur dansarna

2013-03-05

Fakta:

Namn: Våroffer/Body Remix
Koreografi: Marie Chouinard
Musik: Igor Stravinskij/Louis Dufort
Ensemble: Göteborgsoperans danskompani
Plats: Göteborgsoperan
» http://www.opera.se

I vår huvudstads danskretsar och press pågår en debatt om den samtida dansen. Om uppdelningen i ”dansdans” kontra konceptuella verk och vad som för tillfället dominerar på Stockholmsscenerna. Med dansdans menas, grovt uttryck, verk där det verkligen dansas, alltså det vi brukar kalla kroppar som rör sig. Koncepten är mer gränslösa och kan bestå av det mesta, dansrörelser är inget nödvändigt inslag. Detta skapar förvirring men visar att koreografi idag, i likhet med övriga konstarter, är ett uppbrutet landskap.
I Stockholmsdebatten kastas längtansfulla blickar mot Göteborg. Här dansas det, sägs det. Och visst, se bara på Göteborgsoperans nya dansprogram Våroffer/Body Remix. En helkväll för den som vill se avancerad rörelse.
Den gästengagerade koreografen Marie Chouinard har nämligen en omisskännlig utgångspunkt: den mänskliga kroppen och dess förmåga att röra sig.
Chouinard har sitt fäste och ett eget kompani i Montreal i Kanada, men arbetsfältet är hela världen. Meritlistan är tung och omfattar såväl koreografier som performanceaktioner, installationer och böcker. Gränsöverskridande alltså.
De två verk hon nu anförtror Göteborgsoperans danskompani har bidragit till hennes stora framgångar. Kraven de ställer passar den dansanta ensemblen perfekt.
Body Remix heter egentligen bODY_rEMIX/gOLDBERG_vARIATIONS Akt 1 – tack för förkortningen! – och utgör första delen av ett verk från 2005. Musiken är ett ljudspår där tonsättaren Louis Dufort blandar fragment ur Johann Sebastian Bachs Goldbergvariationer med rösten från pianisten Glenn Gould. Ett slags undersökande som går igen i koreografin. Chouinard plockar isär och monterar ihop såväl dansare som rörelser med olika former av hjälpmedel. Det är pinnar, kryckor och stänger, linor och stödbandage lika väl som tåspetsskor och tyllkjol. Hon svarar själv för scenbilden och ljusdesignen, som ger ett öppet och neutral rum. Till det kliniska uttrycket bidrar också Liz Vandals kostymer, hudfärgade trikåer som gör selar och stödbandage starkt markerade.
Så, in på bara huden, utmanar och driver Marie Chouinard fram dansen ur dansarna. De börjar som en tät klunga, där ett ben i taget frigör sig. Allt sker prövande, men distinkt. Tåskorna knackar mot golvet, som för att pröva hållfastheten i rörelsen. Dräkterna markerar kvinnliga bröstvårtor, men dansen är könsneutral. Även männen kan dansa på tå. Och skorna kan sitta på händerna. Här finns humor, som när en grupp dansare likt en catwalk ger en skruvad bild av utbudet på hjälpmedelscentralen, eller de luftiga hoppen med linornas hjälp. Men publiken sitter så häpen att ingen kommer sig för med att skratta.
Andra associationer är grymma. Balettsalens stång återkommer, gärna i dubblerad form. I skapar de ett galler med en uppspänd kropp, i en annan bildar två parallella en smal gång för fysisk närkamp – som den grekisk-romerska brottningen har mycket att lära av.
Med hisnande effekt tänjer Marie Chouinard och Göteborgsoperans dansare på bilden av människans förmåga och begränsningar.
Våroffer, som tar över efter paus, har tjugo år på nacken. Redan då hade koreografen etablerat sitt fokus på den avskalade kroppen. Flödet av solon, duetter och mindre grupperingar varieras även här med överväldigande scener för hel ensemble. Chouinard kan skickligt fylla den stora scenen.
Hennes sofistikerade ljussättning avgränsar punkter med böljande kroppar. De åmar, juckar, böjer, sträcker och vrider sig, som ett stående arv från Nijinskijs faun. Rörelsen tar hela dansaren anspråk. Återigen i kroppsnära trikåer, mer fysiskt klingande kan det knappast bli.
Igor Stravinskijs musik är urgrunden, sinnligt klingande ur orkesterdiket, levande framförd av Göteborgsoperans orkester under ledning av Henrik Schaefer. Men sagan om det rituella offret av den unga flickan, som inspirerade Stravinskij, lämnar Chouinard därhän. Det är kroppens eget uttryck hon mejslar fram hos individerna såväl som hos horden. En vinklad led, fladdrande fingerspetsar, allt bidrar. När dansarna får spetsiga taggar i händerna associerar de till djur, med större, bladlika tillägg blir de organiska växter.
Rörelsen föds inuti dansaren och lever hela vägen ut. Det är magiskt att se – och krävande för utövaren. Göteborgsoperans dansare gör det igen, befäster sin kvalitet, alla 29, som enligt programbladet deltar i premiären.
Sist en eloge för det stiliga applådtacket. Snygg uppställning av alla dansarna, en sprittande koreograf och, inte minst, hela orkestern på scenen!
Med fäste i ett hundraårigt arv blir Våroffer på Göteborgsoperan dans som pekar framåt. Ett fint bidrag till jubileumsåret.

Lis Hellström Sveningson

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser