Desperation och drömtillstånd

Tina Tarpgaard, Nelson Rodriguez-Smith och Recoil Performance Group sätter med eminent dans fokus på den fysiska och mentala existensen.
Det är en tour de force av en dansduo för två män på glödhet ökensand, som inleder Recoil Performance Groups nya dubbelprogram …And It Ends Twice. Tina Tarpgaard, som är välkänd för sitt excellenta sätt att använda interaktiv teknologi och hela två gåger erhålit Reumert-priset i Danmark för årets bästa dansföreställning, har i sin nye koreografi, Tørst, placerat sina dansare i ett animerat kalt ökenlandskap, skapat med interaktiv videografik, som så småningom får sanden att blåsa iväg. Ljudmässigt påverkas dansunderlaget av wellpapp, som gör att vi hamnar i ett knastertorrt landskap.
Men i Tørst er det inte minst själva koreografin och de två eminenta dansarna Jonas Örknér och César Garcia, som fascinerar. För genom de ytterst uppfinningsrika och ekvilibristiska rörelserna och i samspelet mellan den långa Örkner och den lilla Garcia lyckas ”Tørst” visa på både djuriskt och människligt, på såväl maskulin råstyrka som sårbarhed i den desperata kampen för överlevnad.
Rörande framställdes samhörighet och symbios, når de enormt skickliga och expressiva dansarna snor sig om varandra, eller den ene som ett litet barn blir buren i den andres famn. Båda besitter väl genomarbetade rörelsekvaliteter antingen de rullar, hoppar springer är avslappnade eller anspända i kroppen. Och koreografin är inte utan humor när dansarna försöker fö styr på de egna lemmarna och exempelvis sparkar med benen på de egna armarna.
Tørst är ytterligare ett välstöpt och lyckat interaktivt verk av Tina Tarpgaard och Recoil Performance Group, som till den adnra delen av programmet har bjudit in Nelson Rodriguez-Smith som gästkoreograf.
Han har bl.a. Varit en tongivande dansare i Dansk Danseteater och har medverkat i Tina Tarpgaards båda Reumert-vinnande verk, Frost och Livingroom, men är närapå nybörjare som koreograf.
I hans verk Mente om sinnestillstånden mellan dröm och verklighet har han inspirerats av den revolutionerande Appen Inception, som genom att fånga upp ljud från omvärlden kan skapa ett drömmande ljuduniversum. Förutom själva ljuydsidan som bland annat bär spår av publikens egna röster, är det dock själva dansen som fångar uppmärksamheten där Örknér och Garcia i Mente får sällskap med den virtuosa Siri Wolthoorn.
Tillståndet som pendlar mellan sömn och vakenhet understryks av såväl ljusglimtar som dansarnas pulserande och vippande rörelser med benen, når de rör sig sig böjda i tät kontakt med golvet. Hela tiden växlar trion mellan synkrona och individuella rörelseroch det finns fina soloinslag i Rodriguez-Smiths flotta koreografiska uttryck, som formmässigt skulle ha kunnat stramas upp. Men det finns plats alla slags sinnesintryck i …And It Ends Twice.

Spelas till och med 9 mars.

Vibeke Wern