Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Att bli systemets fånge

2013-03-04

Fakta:

Namn: Processen
Koreografi: regi och scenografi: Martin Tulinius
Författare: efter Franz Kafkas roman
Plats: Teater Republique, Köpenhamn
» http://www.republque.dk

Kafkas Processen är en av litteraturhistoriens mest enigmatiska texter. Alla har vi läst om försäkringstjänstemannen Joseph K och hans hjälplösa underkastelse det byråkratiska systemet där han anklagas för något han absolut inte kan förstå, gör motstånd på alla tänkbara sätt men möts hela tiden av den sinstra ämbetsmannavärldens falska undanglidande och kryphål. Man kan helt enkelt inte låta bli att känna med denne stackars Joseph K.
Martin Tulinius scenografiskt flotta och visuellt bildrika uppsättning på Teater Republique känns som en blandning av dröm och verklighet fylld av bitande sarkastisk humor. Skräck och komik går hand i hand. Världen bara krymper samman medan vi sitter där och hjälplöst betraktar alla oförrätter som fortfarande sker runt omkring oss.
Tulinius vill enligt programbladet ställa oss frågan ”vad vill vi med våra liv, vilket samhälle vill vi utveckla och vilka värden vill vi fokusera på.” Han har byggt upp hela scenrummet som ett klaustrofobiskt instängt universum med små luckor, en slags lönndörrar i fondväggen som öppnas och stängs som på en adventskalender. Pyttesmå rum i det byråkratiska systemets labyrint där tjänstemän av olika slag, jurister och enkla kontorsflickor rör sig som i ett virrvarr av krypgångar, allt effektfullt styrt med hjälp av det rytmiska ensemblespelet.
Flickornas skrivmaskinsknatter, viskningar och mummel mellan de olika byråkraterna som alltmer snärjer in den stackars Joseph K inger alltmer en känsla av konspiration. Till slut verkar allt gå runt som i en slags evighetscirkel. Hela scenrummet är lika grått som kostymernas neutrala tonskala där flickornas skrivmaskinsknatter- som en serie
demoniska drömfigurer sitter de i långa rader och bara skriver utan uppehåll innan de försvinner ned i luckor som de öppnar i golvet- som för en kort fikapaus nederst i den grå verkligheten. Komiken känns lika spöklik som grymt verklig. Det finns så många krypgångar i slutändan att ingen verkar hänga med.
Den suggestiva ljudbilden av tickande klockor, skrivmaskinsknatter, viskningar och mummel samt de ständigt skiftande ljusen som sveper in scenrummet förhöjer den dramatiska återgivningen av Kafkas konspiratoriska drömvärld. Allra vackrast är den slutliga scenbilden då Joseph K skall dödas. De båda byråkratbödlarna som tvekar in i det sista och försöker komma undan medan de skiftar mordvapnet mellan varandra – en silverglänsande kniv – omgivna av en eldröd fondvägg där förstelnade människor står uppradade i form av förtvinande björkstammar. Ett blodbad med bödlar och alla vi andra som sitter som åskådare och betraktar ett hjälplöst offer för en värld som vi själva är med och skapar. Då som nu.
En särskild eloge till den skickliga ödesmättade bildmagin och det koreografiskt fint samstämda rörelsespråket liksom aktörernas precisa och skickliga samspel.
Sist men inte minst ett särskilt pris till den smart uttänkta katalogen som vi själva fick vika samman till en svart låda som påminner om scenens många boxliknande öppningar. Som en egen magisk sparbössa att fylla på med våra drömmar.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser