Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 27 maj 2024

Tre smakprov på dans

2013-02-17

Fakta:

Namn: Dans2Go
Koreografi: Wayne McGregor: Chroma José Limón: The Unsung Marius Petipa: utdrag ur La Bayadère
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle Scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Det Kongelige Teaters föreställning Dans2Go är ett fint och prisvärt erbjudande, som både vänder sig till den presumtiva balettpubliken och teaterns stamgäster. Det gäller såväl unga som gamla samt nybörjare och kännare. Till det överkomliga priset på endast 200 danska kronor får publiken se tre mycket olikartade verk som vart och ett på sitt sätt visar vad danskonst kan vara och vad Den Kongelige Ballet kan.
Det hela startar mycket imponerande med Wayne McGregors mästerliga Chroma (2006). Verket är som en modevisning som inte handlar om att visa upp kläder, men istället handlar om moderna rörelser och steg. Som en avantgardistisk koreografisk catwalk. Wayne McGregor lyckas beröra publiken med uppfinningsrik koreografi, även om den inte berättar någon historia. Här finns ingen prins som mister sin prinsessa, eller någon Julie, som inte får sin Romeo, men detta till trots är alltsammans oerhört berörande. Det formligen berör för att ljud ljus och rum och rörelser tillsammans skapar en unik och fulländad helhet. Som åskådare sugs man i i detta sinnliga rum och blir totalt övermannad och överväldigad av intryck. Chroma är ett otroligt spännande verk, som på grund av sin säregna stil kan avnjutas gång på gång utan att man blir trött på det. Det är en modern klassiker som i sig gör hela teaterbesöket värt besväret.
På programmet finns även José Limóns The Unsung (1970), en hyllning till de nordamerikanska indianerna och deras nästan utplånade kultur. Utan musik trampar de åtta herrarna en rytm och dansar fram små handlingsfragment och känslor. Vi får se en jägare med bil och båge, en spejare i vildmarken, en rituell dans kring bålet och andra små berättande bilder. Utan den rätta attityden kan The Unsung nästan liknas vid en 70-talistisk hippiefest, där gästerna är påverkade av någon slags drog. På premiäraftonen var det också för mycket av fredspipa och för lite vildhet och rå styrka över framförandet. Den Kongelige Ballet har tidigare dansat The Unsung så kraftfullt, att man kände sig förflyttad till präriens stora vidder och nästan kunde känna doften av röken kring lägerelden, men så var det dessvärre inte den här gången.
Som avslutning av den billiga balettkvällen får publiken en serie klassiska steg, nämligen ett utdrag ur Marius Petipas La Bayadère (1877). Avsnittet heter Skuggornas Rike där 24 ballerinor i vita tutuer, och det är överdådigt vackert uttänkt av Petipa, men dansarna hade problem att utföra den stora och svåra uppgiften. Det ser lite lite rörigt och förvanskat ut bland de många skuggflickorna. Men Lena Maria Gruber skiljer ut sig från alla andra med sin eleganta kyla och sin enormt genomträngande blick, som borrar sig fram genom flocken av skuggor. Man skulle gärna vilja ha sett henne dansa huvudrollen som Nikia tillsammans med Ulrik Birkkjær, som Sir William Sibley. Men lyckligtvis får man också se henne i kvällens första och bästa verk Chroma.

Fler Recensioner

Annonser