Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Barnopera för och med barnen

2012-12-17

Fakta:

Namn: Vi gör en opera/Den lille sotarpojken
Koreografi: Imogen Knight
Regissör: Bearbetning & regi Robin Norton-Hale, Dialogregi Pernille Lindstad
Musik: Benjamin Britten
Plats: Malmö Opera
» http://www.malmoopera.se/

Det är en trend idag lite varstans i Europas operahus att barn på
olika sätt får medverka i nya operauppsättningar, skapa egna
föreställningar eller bli en del av jättekörer.
Malmöoperans uppsättning av Brittens Let’s make an opera från 1949 som på svenska fått titeln Vi gör en opera! är en familjeföreställning av ett mera klassiskt slag eftersom den byggs upp kring sagan om Den lille sotarpojken som inte saknar likheter med Petter och Lottas jul och Tant Brun,Tant Grön,Tant Gredelin.
I Mamöuppsättningen som ett ungt engelskt teaterteam ansvarar för lyckas man trolla med den känslomässigt moraliserande delen så att den känns angelägen också idag. Åtminstone för de vuxna. Barn upplever självfallet inte detta och någon homogen grupp som vi kan kalla för barnpublik finns väl knappast. Det viktigaste är att de själva får vara
med och känna av pulsen på sina egna sätt.
Ett av de mest originella inslagen i den här operan är att publiken får lära sig sånger där kända fågelläten ingår. I första akten får vi i publiken själva vara med och tillsammans med sångarna på scenen lära oss sjunga med i de fantasifulla låtarna. För att vi ytterligare skall känna deltagande får vi tilldelade en bit fyrkantigt papper som vi får lära oss vika ihop till en sk. origamifågel som i slutscenen kommer att flyga ut över publiken i massor. Ett kul inslag som barnen lättare tar till slag. Att vika papper i olika former är våra dagisbarn specialister på. I sångmomenten däremot verkade det mest som föräldrarna hakade på.
De vackra bildinslagen i scenfonden där bland mycket annat en leende sol ständigt blickar ned på oss fick scenografin att kännas levande så sång, färg och form gavs chans att blomma ut på det livliga scengolvet.
För att få de allra minsta att haka på fordras nog en mindre scen och publikrum. Det viktiga för dem blev förmodligen att de fick uppleva något stort i en ny miljö tillsammans med sina föräldrar som stolta fångade ögonblicket i sina kameror under pausen. Att vår syn på barn
åtskilligt förändrats sedan Brittens dagar bli åtminstone för mig kontentan av det hela. Att nya former för barn och familjeoperor ser dagens ljus är bara att hoppas på.
Ett utvecklingsbart inslag är som här att exempelvis låta olika skojiga figurer ur föreställningen dyka upp också utanför själva salongen. I foajén under pausen cirkulerade de fem olika dansande sotarna runt bland publiken och gav inte minst de minsta barnens synintryck intryck som gjorde att de lättare sen kunde hänga med i spelet.

Föreställningen visas på Malmö Opera t.om.29 januari.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser