Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 05 december 2020

Ingen vidare feststämning

2012-12-07

Fakta:

Namn: Celebration
Koreografi: Nønne Mai Svalholm
Ensemble: Svalholm Dans Katya D. Nielsen (Færøerne), Andreas Constantinou (Grækenland), Dor Raybi (Israel) og Kyrie Oda (Japan)
Plats: Dansehallerne, Carlsberg, Köpenhamn
» http://www.dansehallerne.dk

Festen börjar mycket passande med en drink. I foajén kan publiken välja mellan fyra olika förfriskningar: snaps, ouzo, vitt vin eller sake. Drycker som avspeglar de länder som föreställningens fyra dansare kommer ifrån, nämligen Färöarna, Grekland, Israel och Japan. Med denna välkomstdrink är festen slut innan den riktigt har kommit igång. För det är inte så mycket liv i föreställningen Celebration av Nønne Mai Svalholm från Svalholm Dans.
För övrigt är det ett mycket sympatiskt projekt som den århusianske koreografen turnerar med. Hon för samma fyra olika dansare från fyra helt skilda kulturer, dessutom ingår även 26 lokala amatörersom bor i den stad där föreställningen spelas. Det är alltså läge för en stor fest där olika människor och kulturer kan mötas, och därför förväntar man sig också att få uppleva något nytt och annorlunda. Men dessvärre ägde inga överraskande upplevelser rum och heller inga spännande kulturmöten. Vi blir bjudna på några oändligt långa tablåer med färöisk kedjedans, japansk buto, israelsk klezmer och grekisk zorbadans. Japanske Kyrie Oda vrider sig långsamt i ytterst kontrollerade rörelser med groteska ansiktsuttryck. Israeliska Dor Raybi träder an i klezmersteg i cirkler och rader. Färöiska Katya D. Nielsen kravlar naken runt med ett stearinljus och de övriga dansarna följer efter henne i en rad. Och grekiska Andreas Constantinou skakar skuldrorna och bröstet i zorbadansens stegrande rytmer. Således förekommer inga originella steg eller rörelser, bara kliche efter kliche. Själva ljussättningen är tråkig och ogenomtänkt.
Att föreställningen är oinspirerad är inte dansarnas fel de är väldigt skickliga med de har inte så mycket koreografi att arbeta med. För Celebration är mera form än innehåll. Föreställningen är som en trist kopia av verk av Pina Bausch eller Ohad Naharin, som får det traditionella att ge verken en extra tuche, och där även professionella och amatörer möts och dansar ihop. Men i Celebration blir det folkloristiska inte använt medvetet
och amatörerna använts inte till mycket mera än kuriösa inslag. Det är skada för på papperet är Celebration en ganska god ide.
Festen slutar med, att asiatiska rislampor sänds till himmels. Lamporna dansar på den mörka vinterhimlen, och det blir aftonens allra mest poetiska dans.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser