Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 20 oktober 2020

Törnrosa väcks till liv igen

2012-12-06

Fakta:

Namn: Tornerose
Koreografi: Christopher Wheeldon
Musik: Tjajkovskij
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle Scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Den Kongelige Ballet har inte Nøddeknækkeren (Nötknäpparen) på programmet denna jul. I gengäld bjuder man på den så omtyckta sagan om Tornerose (Törnrosa) i Christopher Wheeldons härliga tolkning. Och hans sagobalett slår alla andra julföreställningar i stan, för hans föreställning har allt: medryckande dans, vackra kostymer och pampig Tjajkovskijmusik, som Det Kongelige Kapel under ledning av Vello Pähn tolkar på bästa sätt så att det fullkomligt flödar ur orkesterdiket av välljud. Dessutom ger Wheeldon den gamla sagan en helt ny aspekt i form av en ramhistoria. Ramen kring sagan är en konstutställning där en pojke fascineras av en stor målning. Som ung man kommer han tillbaka till museet och den här gången vågar han träda in i målningen. Därmed inträder han också i sagan om Törnrosa, där han förvandlas till prinsen som väcker den sovande prinsessan. Moralen skulle kunna vara att sagan är sann och att den ständigt spelas upp för oss och att det bara gäller att ta tillfället i akt och låta sig förföras. Fånga dagen!
Christopher Wheeldons tolkning av Tornerose skapades för två år sedan speciellt för Den Kongelige Ballet. När den nu för nypremiär är det ett ytterst positivt återseende. Wheeldons koreografi passar perfekt för Den Kongelige Ballet Han har nämligen skapat en balett med långa stegsekvenser utan särskilt många språng, men med massor mimik och gestik en stil som kompaniet på Kongens Nytorv är väl förtrogen med från Bournonville –stilen. Christopher Wheeldonkan verkligen berätta väldigt mycket med steg. Vi får se Torneroses små trevande tåspetsstegmot hennes friare och hennes blixtsnabba steg bort från dem igen. I en sådan serie steg lyckas Wheeldons berätta om en ung flicka som närmar sig vuxenlivet, som både lockar och skrämmer henne. En flicka som vacklar mellan föräldrar och friare, mellan trygghet och spänning.Amy Watson dansar prinsessan så att man verkligen blir gripen av dramat. Man känner kalla kårar å hennes vägnar när ödet drabbar henne och den onda fen Carabosse dyker upp med sina bitska djur och sin vassa slända. Men sagan slutar lyckligttill och med dengoda fen förvandlas till godhetoch blir bjuden till den avslutande bröllopsfesten. Här handlar inte festligheterna om en rad osammanhängande folkliga nöjen. Här finns bara underhållande och effektiva scener med en elegant Fågel Blå respektive två söta katter. Fågel blå dansas av Jonathan Chmelenskij, som flott flyger över scenen med armarna utbredda som vingar och fingrarna utsträckta likt fjädrar. En kall kurtis i luften. Kattparet är däremot keliga och samtidigt lite fräcka (???) Alexander Stæger kan inte hålla tassarna från Femke Mølbach Slots mjuka päls, och hon är med på leken. Och de två divertissementen knyts samtidigt ihop påhittigt när hankatten spottar ut blå fjädrar framför sin maka som för att skryta med att han har fångat den blå fågeln till henne.
Christopher Wheeldons Tornerose är en mycket fin och harmonisk balett. Repremiären tyder på att den hör till kärnan av Den Kongelige Ballets repertoar på samma sätt som John Neumeiers Romeo og Julie, som även sätts upp igen i år. Wheeldons Tornerose är en given klassiker, som alltid kan friskas upp med en lite mer påkostad scenografi än Jérôme Kaplans enkla, men väl fungerande förslag.

Spelas på Gamle scene till och med den 16 december.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser