Ljus i mörkret

Det hela börjar lite pinsamt med anakronisktiskt småprat, men så småningom utvecklar sig nycirkusföreställningen Lys nord for mørke (Ljus norröver mot mörkret ) till en väldigt intressant upplevelse, där scenografi, artisteri och framförallt ljusdesignen imponerar. Lys nord för mørke är ett utforskande av det nordiska ljuset under olika årstider. Artisterna och performerna Michiel Tange van Leeuwen och Camilla Becker Madsen reser runt på scenen med ett tält och betraktar ljuset i de länder de besöker: Danmark, Sverige, Norge, Finland, Sapmi (Lappland) och Grönland.
Först upplever de Köpenhamn i ljuset av nyårsfyrverkerierna, som de under berusning dansar runt i. Här får man nästan lust att lämna salongen för varken Michiel Tange van Leeuwen eller Camilla Becker Madsen är skådespelare som kan framföra en text på scenen eller agera berusade på scenen. Det hela blir bara trist och dilettantiskt. Men så drar de iväg till Umeå och då blir det liv i föreställningen. Sissel Romme Christensens uppfinningsrika scenografi utvecklas. Pappersremsor som rullas ner blir till en björkskog i det rätta ljuset. Skogen blir i sin tur till en plats för dans i den ljusa sommarnatten. Särskilt Michiel Tange van Leeuwen gör några flotta moves och spelar cool med solbrillor. I ljuset av midnattssolen tar han nämligen på sina solglasögon för att tona ner ljuset en smula. Tillsammans med Camilla Becker Madsen gör han fina trapetsnummer, och nummer i ringar och tyg, men allra vackrast blir det när de två bara står på golvet och lyfter varandra i parakrobatik på olika och överraskande ormlika sätt. Michiel Tange van Leeuwen kan vrida sin kropp på de mest märkliga sätt, så att han till och med gör en älg, som han träffar på i Finland så förvånad att den stannat upp (i form av en videoprojektion.I Finland förvandlas tältet till en bastu, och i Sapmí förvandlas pappersbjörkarna till snöflingor. Med små justeringar av scenografin uppstår helt nya bilder och stämningar på scenen. Det är riktigt uppfinningsrika poetiska förvandlingar. Ljuset är också fantastiskt påhittigt, Jacob Kvist Hansen, är en helt oöverträffad ljusdesigner. Han lyckas skapa ett vackert blått himlavalv där stjärnrna tindrar, inte bara över teaterscenen utan också över hela salongen, så att publiken blir inkluderad i föreställningen. Han lyckas till och med skapa ett ogenomträngligt ljus som påminner om vatten. Det sjunker performerna ner i och försvinner i på ett dramatiskt sätt. En effektfull och faschinerande ljusdesign, som perfekt alluderar på en ljup finsk skogssjö som man kan gå till botten i…
Artisteri, dans och ljusdesign bidrar i hög grad till ett skapa en fin föreställning, Michiel Tange van Leeuwen och Camilla Becker Madsen borde helst låta bli att öppna munnen och säga något. De behöver inte säga något, för att föreställningen ska fungera, det räcker gott att de berättar med sina expressiva kroppar. Och med Sissel Romme Christensen och lysdesigner Jacob Kvist Hansen vid sin sida kan de säga vad som helst utan ett endaste ord, kanske de borde utforska tystnaden nästa gång?

Torben Kastrup