Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Nøddeknækkeren i Tivoli-tappning

2012-11-29

Fakta:

Namn: Nøddeknækkeren
Koreografi: Peter Bo Bendixen
Musik: Peter Tjajkovskij
Ensemble: Pantomimeeatret med gäster, Scenografi och kostymer: Dronning Margrethe II
Plats: Tivoli Koncerthall, Köoenhamn
» http://www.tivoli.dk

Det börjar så fint och så festligt i Peter Bo Bendixens tivoliserade tolkning av Nøddeknækkeren,(Nötknäpparen) som Dronning (Drottning) Margrethe II har skapat scenografi och kostumer till. Historien försiggår här i det biedermeierska Köpenhamn i mitten av 1800-tallet. Till julfesten i Claras hem kommer bland andra H.C. Andersen, August Bournonville och den samtida Tivolidirektören Bernhard Olsen. Husets tjänstefolk serverar hövligt de många gästerna i bästa feststämning och rusar omkring med bågnande fat och fyllda karaffer. Här är karaktärsdansaren Jette Buchwald underhållande som den julstressade hushållerskan, som febrilt komenderar runt det övriga tjänstefolket. Efter den stora julmiddagen klipper den affekterade H.C. Andersen (Tommy Edvardsen) pappersklipp och berättar sagor för julsällskapet. För flickan Clara kommer sagofigurerna till liv, hon ser Gerda, lille Kai och den onda Snödrottningen, och hon möter soldaten och häxan från Elddonet. Clara vill heller fantisera för sig själv än leka med de andra barnen.
Uppsättningen av julfesten är väldigt fin. Dans, mimik, scenografi och kostymer fungerar fint tillsammans och publiken förs tillbaka till en härlig jul som är som hämtad från ett gammeldags julkort. Ren och skön nostalgi. Men så faller Clara i sömn och drömmer om levande leksaker och därmed börjar problemen i den här baletten.
Mössen dansas av små leende barn, som är mycket yngre än Clara och därför verkar helt ofarliga, bara en smula retliga. Det är bara mössens häxa som är stor, men med H.C. Andersens stora papperssax klipper Clara resolut huvudet av henne, precis så som hon har sett soldaten göra det i sagan om Elddonet. Så sopanr man undan hela dramat av små puttinuttiga barn. Likaså blir balettens lyriska delar kvävda. Snöfingornas dans drunknar i trist och överdriven ljusdesign. Dessutom dansar snöflingorna inte, de rusar bara över scenen i den ena diagonalen efter den andra. Tjajkovskijs vidunderliga balettmusik spelas inte av en levande orkester, utan misshandlas å det grövsta i några eländiga högtalare. Kanske Tivoli borde önska sin en ny ljudanläggning i julklapp? Eller rentav en levande orkester?
Slaraffenlandet – eller godis-landet, som Clara kommer till i drömmen, är naturligvis Tivoli, som öppnar sörskilt till ära för henne och brodern Frits. Här i nöjesparken, som ser ganska förkrympt ut i scenografin som mest liknar en kringresande nöjesetablissemang, pågår det dans från hela världen. En malplacerad flamencodansare i en förskräckligt ful brun klänning. Arabisk dans i kostymer som verkar alldeles för stora och som sitter helt förfärligt dåligt på dansarna. Skridskoåkare i i äckliga pastellfärger med knallröda handskar och skor. Stilmässigt pekar kostymerna i alla olika riktningar, men det är säkert ett medvetet val, som ska återspegla de alla olika stilarter som ryms på Tivoli. Men det är otroligt jobbigt att behöva titta på det. De flotta glidande skridskoskären och soldaternas skojiga hoppande steg drunknar helt enkelt i fula kostymer. Bäst fungerar de uniformerade kosackdansarna med sina spagathopp och Pantomimeteatrets tre fasta karaktärer: Pjerrot, Harlekin och Columbine. Deres kostymer tar inte musten ur dansen.
Danserna er hämtade från jordens alla hörn, från South African Mzansi Ballet kommer ett fantastiskt par, Angela Maree och Michael Revie, som dansar balettens Grand Pas de Deux, som de för övrigt har tagit med hemmifrån. Och Shaun Kelly är en nobel, rank Nøddeknækker-soldat, medans Teele Ude dansar en liten vimsig Clara. Dessvärre drunknar hon i sin alltför omfångsrika klänning, hon liknar helt enkelt en överdimensionerad maräng.
Tivolis version av juleklassikeren Nøddeknækkeren är med de många barnen på scenen och sitt höga berättartempo en mycket barnvänlig föreställning. Anslaget är medryckande, men här kan man inte säga att en bra start och succén är nästan i hamn. Men med god hjälp av den kungliga assistansen så blir nog baletten trots allt en publiksuccé.

Fler Recensioner

Annonser