Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Konventionell syn på Verdi

2012-11-27

Fakta:

Namn: Luisa Miller
Musik: Verdi
Plats: Malmö Opera
» http://www.malmoopera.se/

Många av Verdis operor innehåller olika välkända melodier som Va
pensiero ur Fångarnas kör i operan Nabucco (Nebukanesar) en av hans mest kända vilken kom att bli symbol för motståndet mot den österrikiska
dominansen.
Andra populära melodier återfinns i Luisa Miller som nyligen har haft premiär på Malmöoperan. De verkar som en slags kampsånger och påminner om vår egen tids populära schlagerbitar som ju också kommit att bli sociala och politiska markörer.
Själv var Verdi hela livet politiskt starkt engagerad och hela hans musikdramatiska produktion och passionerade musik upplevdes på hans tid som politiska pamfletter. Men denna aspekt har man olyckligtvis lyckats trolla bort idag.
I den här uppsättningen är det fortfarande den idealiserade pastorala byatmosfären från 1800-talets romantiska tid man hängt upp sig på. Grönskande fält som gjorda för födelsedagskalas i det fria där välklädda bondflickor och pojkar kommit för att gratulera en av sina väninnor, den lika oskuldsfulla Luisa.
Två jättestora händer håller sitt starka grepp om det hela tills allt plötslig brister och delas. Två världar visas. Med brak och störande dån skiftas scenbilden genom att rotera runt för att vi plötsligt skall följa med in i den vackra högborgerliga miljöns
förgyllda inre som tar formen av en plats där skräckinjagande intriger nitas samman.
Har vi inte fått nog av alla dessa störande scenskiften som inget nytt tillför annat än att få oss att utan ansträngning följa handlingen. Vår egen fantasi sätts på sparlåga. Genom att så starkt följa det tidsbundna framstår Schillers upproriska skådespel Cabale och kärlek som är förlaga till denna opera till ett blekt borgerligt persondrama där det samhällsaktuella stoffet olyckligtvis hamnat i
bakgrunden. Då verket hade premiär (1849) kämpade landet för en enad stat och den onskefulle, äregirige intrigerande fienden var ömsom Österrike, ömsom Frankrike. Här i förtäckt mantel av det högre ståndet. Men varför kan inte detta tydligare komma fram och varför skall vi fortsätta underhålla romantiska tidsbilder när det dagsaktuella materialet pockar på intresset.
Det är synd för inte minst den musikaliska personteckningen av huvudrollsinnehavaren Luisa innehåller fina chanser att tas fram som jämförelse med vår egen tid. Samtidigt som hon omges av onda gestalter som omaskerat och skräckinjagande driver henne till självmord gör hon allt för att stå emot överheten som på alla sätt tränger sig på henne.
I vår värld där hedersmord och omaskerade familjeuppgörelser ständigt hamnar i det mediala blickfånget framträder Luisa som en flicka av idag. Ensam utlämnad åt manssamhället som får henne att falla offer för deras äregiriga intriger. Lika politiskt som socialt stoff då som nu. Men också det kom bort. Vem är det egentligen denna form av
traditionsbunden opera vänder sig till idag?
Vill man locka yngre generationer till våra operahus fordras helt andra grepp.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser