Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 29 oktober 2020

Både storslaget och minimalistiskt

2012-11-27

Fakta:

Namn: Travail
Koreografi: Dans, koreografi och musik: Alma Söderberg
Musik: Alma Söderberg
Ensemble: Scenografi: Rodrigo Sobarzo, Dramaturgi: Igor Dobrigic, Ljusdesign: Katinka Marac
Plats: Dansstationen, Malmö (Produktion: Samproduktion Het Veem Theater ( Amsterdam), Workspacebrussels, Turnéslingan Tre Scener - Dansstationen, MDT och Atalante)
» http://www.dansstationen.nu

Med två shakers/ rytminstrument skapar Alma Söderberg en repetitiv ljudmatta och rörelsemönster , i inledningen av Travail. Den skakande repetitiva rörelsen kan påminna om Charlie Chaplins roll som arbetare vid det löpande bandet i hans film Moderna tider ( 1936) eller Fritz Langs arbetare vid klockan i Metropolis (1927) – kanske en indikation av titeln Travail, arbete, tid och rum. Eller lust att låta sin inspireras av modernismen/ futurismens konsekventa ambition att göra någonting nytt bortom danskonstens klassiska traditioner. Med rörelse, rytm, musik , ljud och och språk skapar Alma Söderberg ett gränsöverskridande verk, ett allkonstverk som pendlar mellan minimalism och storslagenhet.
Efter inledning med rytminstrument /arbetsredskap övergår Alma Söderbergs verk i ett collage av dans, sång, tal där hon hämtat sitt material ur dagstidningar och klippt sådant som fångat hennes intresse (månne inspirerat av modernismens collage inom konst). Hon har lekt med dessa klipp ur dagstidningar, skapat nya berättelser och tolkningar som blivit grund för hennes arbete med det nya verket.
Travail är ett collage som pendlar mellan minimalistisk dans i kontrast till kraftfull sång och musik där Alma Söderberg, som i tidigare verk, blir sitt eget rymtinistrument, dessutom sång, musik, DJ med raspande, hopknycklande av musikaliskt raster, och andra medvetna störningar av det ”vackra”. Dessutom har hon bjällror i band lindade runt sina vrister, bjällror vars ljud studsar ut över scengolvet., med mikrofonen i högsta hugg. Hon vänder sig till oss i publiken med dagsaktuella textfragment ( om läget i Syrien), eller existentiella frågor ( till jämnåriga kvinnor, tegelstenar etc): What do you wanna be?” ( och publiken skrattar glatt, kärleksfullt). Hon upprepar ord som ”democracy” och enskilda bokstäver, som blir till konkret poesi.
En sekvens då Alma Söderberg dansar längs den vita fonden med ryggen mot publiken blir till en en enda rörelse, utsträckt i tiden. Rytm och rumslighet tycks vara hennes komponenter i detta verk, kanske med rötter i den flamenco som Alma Söderberg utbildat sig i, flamenco med sitt fokus på rytm och nedåtriktad energi, som gestaltas i ”Travail”.
I slutet av föreställningen väller tjock vit rök upp över Dansstationens stora scen, som i en rockkonsert med Alma Söderberg som DJ/sångerska, där den vita röken blir liksom en dimridå över tid och rum. Ett gränsöverskridande verk av dans, performance, konsert som blir som en egen genre med skönhet och kraft.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser