Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Nedåtriktad melankolisk energi

2012-10-23

Fakta:

Namn: Unearth: Schakt och Breaking the Fury
Koreografi: Per Jonsson och Susanna Leinonen
Musik: Peter Bengtsson, Kasperi Laine
Ensemble: Skånes Dansteater och Malmö Operaorkester
Plats: Malmö Opera
» http://www.skanesdansteater.se

Till Franz Schuberts musikstycke Flickan och döden dansar den 86-åriga Alphea Pouget, född i Luleå, verksam och bosatt i Tyskland och Frankrike, nu på gästspel på 3:e Våningen vid Sockerbruket i Göteborg, det nya kulturcentret för nyskapande dans och teater. I sitt verk Rien du tot, Rien et tot, Rien est tot, Rien med existentiella frågor (livet & döden ) som undertext dansar Alhpea längs scenen, som på jakt efter livets mening, och skapar osynliga ”spår”av tidens gång i det mörka scengolvet. Med sin ålders skönhet utstrålar Alphea i sin dans stolt livskänsla, med nedåtvänd energi, mot scengolvet, jorden.
Jag kommer att tänka på Alphea och hennes dansföreställning på 3:e Våningen i Göteborg då jag ser Skånes Dansteaters hommage till Per Jonssons Schakt i en ny föreställning där två av de tre dansarna för första gången dansas av kvinnor. Liknande nedåtriktad energi gentemot scenen, där avgränsade rektangulära ljusfält gjorts om till jordgolv. Dessutom artbesläktad melankoli i getaltning av existentiella frågor, tid och rum, livets mening, där de strikt avgränsade ytorna ser ut som fängelseceller, alternativt schakt i en gruva för underbetald arbetskraft..
De tre dansarna bultar hårt med klubbor på var sin metallport och åstadkommer ett mäktigt gonggong-liknande ljud som ett slags bevekelse att få att komma ut. Dock finns inga tydliga indikationer på rumslighet, vad som är ”ute” och ”inne”. En trio med minimalistisk inbördes kontakt som dansar i icke-mjuka rörelser med strikt precision och synkroniserat rörelsemönster
Med sina kroppar gestaltas tidens gång, rummets och livets utrymme, fången i detta nu, om och om igen, som om deras kroppar vore visare på en gigantisk klocka, i abstrakt dans som fokuserar på rörelsen i sig.
Per Jonssons debutverk som blev en ögonblicklig succé 1983 med sin touch av 1980-talets dova punkiga svarta design. Månne tidsenlig smuts i de smala jordhål där dansarna till slut börjar gräva, kanske för att försöka komma ut -och smutsar ner bilden av den dansscen som traditionellt brukar vara höljd i vit tyllkjol- romantik. Fantastisk ljusdesign av Yvonne Bosset och Torkel Blomqvist i samspel med Peter Bengtsson kongeniala musik, som pendlar mellan vass kontrabas och melodisk dragspel.
Något av samma förhöjda känsla av tid och rum finns även i den urpremiär som följer, finska koreografen Susanna Leinonens Breaking the Fury som utforskar det utomjordiska, tid och rum, på mer utagerande sätt med hela ensemblen av Skånes Dansteater till levande orkester. Malmö Operaorkester framför Kasperi Laines musik, specialskriven till Breaking the Fury med imponerande kraft och skapar på så vis ett allkonstverk med dans, musik samt videoverk av Joukka Walkama. Hans videoverk som projiceras på väggar som en filmduk ger sin återberättelse av det koreografiska verket. Det handlar om strid, makt & vanmakt, gruppdynamik, mobbing, utanförskap, som i olika konstellationer hela tiden förändras.
Skånes Dansteaters ensemble blir ibland till en enda kropp som upplöses, förändras, blir till-och från, i dialektisk skapelse med sig själv, med tes och antites i sofistikerat rörelseschema.
Ljusdesign av Mikki Kunti och Michel Sylvest skapar magiska rum med vassa pilspetsar, mjuka hörn, hårda klippor i snabb, intensiv förändring som gör dans, musik och ljusdesign till ett intensivt poesins samlande nu .

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser