Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Militäristisk dans

2012-10-14

Fakta:

Namn: Walking in The Night
Koreografi: Itzik Galili och Edhem Jesenkovic
Ensemble: Dansk Danseteater
Plats: Dansehallerne
» http://www.dansehallerne.dk

Dansk Danseteater har inviterat israelske Itzik Galili och bosnisk-hercegovinske Edhem Jesenkovic för att skapa koreografi till höstens premiär. Visserligen är Galili den mest berömda av de två koreograferna, men det är hans yngre kollega Edhem Jesenkovic, som låter tala om sig. Jesenkovics Dilemma of Obedience är som en östeuropeisk kallakrigsparad: rörelser i takt till slagverksmusik, mörka uniformsliknande kostymer, vackra raka linjer maskinaktiga rörelser och och en lömst ohygglig stämning. Kort sagt militäristisk dans där dystopi och skönhet förenas på ett mystiskt attraktivt sätt. Dansarna liknar uniformerade soldater som marcherar och kämpar i flock. De konfronteras med maskerade typer med huvor, som antingen kan ses som deras fiender, deras egna destruktiva sidor eller rentav döden själv.
Vi vet inte vilka dessa maskförsedda väsen är, med det finns både en attraktion och en kamp mellan dem och soldaterna. De vilar och stöttar varandras pannor mot varandra, men stöter också ihop huvud mot huvud likt stridande hjortar. Det finns både attraktion och repulsion mellan dem, och denna ambivalenta hållning ger föreställningen en i det närmaste filmisk spänning. Dilemma of Obedience är en nervpirrande skräckbalett som verkligen skulle kunna bli en klassiker.
Krig och konflikter antyds även i Itzik Galilis verk Fragile, en pas de deux som sker på och omkring en markerad ljusstrimma som delar scenen i två delar och som av och till skiljer de två dansarna åt eller visuellt skär dem itu.
Fragile är ett verk som har två poler och innehåller mjuka rörelser i hård belysning. Det är dans i tio minuter som kretsar kring förhållandet mellan fruktan och styrka. I Itzik Galilis andra verk Peeled är scenen indelad i 25 fält som ett stort brädspel, och dansarna är som spelmarker som hoppar från det ena fältet till det andra. Det finns energi och styrka i verket, men det blir också lite enformigt med armar som svingas på samma sätt om och om igen och kroppar som vrider sig runt i det oändliga. Det blir lite showaktigt på ett simpelt och upprepande sätt. Yaron Abulafia har gjort en vacker ljusdesign till båda verken, ett ljus som skapar spännande rum, som av och till kan se glasartade ut. Men Dilemma of Obedience är dock aftonens mest intensiva och intressanta verk.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser