Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

Klumpiga svanar för barn

2012-09-09

Fakta:

Namn: Black Swan Lake
Koreografi: Temu Bacot och Phax Ahamada
Musik: Temu Bacot
Ensemble: Temu Bacot och Phax Ahamada från hiphop-kollektivet Freestyle Phanatix, som kommer från Øresundsregionen.
Plats: Lille Carl, Dansehallerne, därefter på urné i Danmark och Sverige
» http://www.phanatix.net

Han är liten och tjock och sitter framför sminkbordet och drömmer om att dansa i baletten Svansjön. Han närmar sig de 50, så det är verkligen sista chansen, om han ska nå sina drömmars mål. Han kastar sig in i hårdträning, men ser sitt livs chans hotad av en yngre och bättre dansare, som verkar behärska alla streetdansgenrer och som både är cool och sexig, vilket är det som efterfrågas på scenen.
Men konkurrensen mellan den gamla och den unga dansarenutvecklar sig emellertid till ett givande samarbete och de går bägge vidare efter den skrämmande auditionen, som påminner om tv’s Idol-program. Föreställiningens moral är: när två generationer lär av varandra, så klarar de utmaningarna, och både gammal och ung gör succé.
Den väldigt simpla Hollywoodska historien i föreställningen Black Swan Lake återberättas övertydligt av en bakgrundsröst, som förklarar precis allt som sker på scenen, även uppenbara sinnesstämningar som vrede och glädje förklaras. Kanske de två streetdansarna Temu Bacot och Phax Ahamada, som också är verkets koreografer, betvivlar dansens berättande kraft? Eller vänder de sig bara till de allra minsta barnen? Berättelsen om kroppens möjligheter som en bild av själva livets möjligheter tilltalar nog snarare större barn, men den målgruppen kommer att tycka att det är lite för trist med den långsamma och omständigt berättade historien? Det är som om electric boogie-komedin Black Swan Lake försöker rikta sig alltför brett till alla barn i alla åldrar, men egentligen inte når ut till någon.
Black Swan Lake pågår bara lite över en halvtimme, men upplevs som mycket längre för att det händer så lite under föreställningen, och för att det som sker berättas så mördande långsamt. För en vuxen åskådare är det så mycket tal att man stundtals glömmer att det är en dansföreställning man ser. Man undrar ocksp varför electric boogie-dansarna har att göra på en balett-audition. Men man kan i alla fall glädas åt dansaren Temu Bacot som är en fin entertainer, som kan få publikum med sig med sina skojiga grimascher och sitt väldigt tydliga kropsspråk. Han behöver ingen berättarstämma, hans kropp kan uttrycka alt. Han behöver bara en bättre koreografi och regi, för att lyckas direkt.

F

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser