Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

En ny era för Alvin Ailey American Dance Theatre

2012-08-31

Fakta:

Namn: Home, Minus 16, Night Creatures, Revelations, Inside, Takadame och The Hunt
Koreografi: Alvin Ailey, Ohad Naharin, Rennie Harris och Robert Battle
Ensemble: Alvin Ailey American Dance Theatre
Plats: Théâtre National de Chaillot, Paris
» http://www.lesetesdeladanse.com/edition-2012/

Relationen mellan festivalen Les Etés de la danse och Alvin Ailey Dance Company verkar vara outslitlig. Festivalen ägde i år rum för åttonde gången och Alvin Ailey gästspelade för tredje året i rad på den prestigefylla festivalen med inte mindre än 30 utsålda föreställningar.
Den den här gången för första gången under ledning av sin nya konstnärliga ledare Robert Battle, som fortsätter arbetet efter den framstående Judith Jamison och Alvin Ailey själv, som gick bort 1989.
I de olika programmen ingick även en spännande blandning av verk som nyligen introducerats i kompaniets repertoar.
Bland dem Home av hip hop koreografen Rennie Harris, ett verk inspirerat av berättelser om människor som lever med personer med AIDS eller själva är bärare av sjukdomen, samt Minus 16, ett uppfinningsrikt verk av Ohad Naharin (vars avlidna hustru Mari Kajiwara, tidigare var solist i Alvin Ailey Company) Minus 16 är ett eklektiskt stycke till musik av allt från Dean Martin till mambo, techno till traditionell Israelisk musik och som även bjöd publiken att tillsammans med dansarna delta i dansen på scenen.
Kvällens afton visade även två verk av Alvin Ailey själv, Night Creatures som är ett av hans mest kända verk. Det gavs allra först under kvällen till musik av Duke Ellington i en blandning av jazz, balett stepp och cabaretartad stil medan kompaniets signaturverk Revelations avslutade den inför en jublande publik och rop på dacapo.
Dessemellan fick man uppleva tre mycket olikartade verk av Robert Battle, som har skapat koreografi åt kompaniet sedan 1999, men aldrig varit dess medlem. In/Side är ett åtta minuter långt solo, fanstiskt väl dansat av Kirven James Boyd, som en starkt känsloladdad lamentation till Nina Simones Wild is the Wind.
Takadame är däremot ett mycket kort humoristiskt solo som dekonstruerar den alltid så komplicerade indiska kathakdansens rytmer till Sheila Chandra’s snabba synkoperade sång. Ett verkligt kraftprov som dansaren Jamar Roberts med enastående snabbhet behärskade in i minsta detalj. Slutligen The Hunt, ett ensembleverk för män dansat till rytmerna av Tambours du Bronx som ett slags manlig vårlig ritual där de krigsklädda männen i långskjortor utmanar varandras stridslystnad i dueller på liv och död. Dansarna framförde varje verk med en atletisk briljans som gjorde att man associerade till olympier både i de berömda historiska verken och de som gav försmak av en ny era.

Simona Gouchan

Fler Recensioner

Annonser