Urbana rörelser
Danstidningen 4/2012 berättar om hip hopens rötter och fortsatta utveckling. Vi gör bland annat nerslag på URB-festivalen i Helsingfors, Scandinavian Superjam i Vitabergsparken i Stockholm och performancefestivalen Mellemrum i Köpenhamn. Margareta Sörenson skriver om hip hopens rötter, bland annat i amerikansk underhållningsindustri från tidigt 1900-tal och det kontroversiella fenomenet Blackface.
De nyaste gatusmarta stilarna är historiskt medvetna, de vill definiera sig i omgivningen och ta reda på fakta om hur du hamnade här och vilka konsekvenser det får. Den sociala indignationen går parallellt med de estetiska kraven, att ta plats i och förmänskliga
stenöknen och den enkelspåriga brutalisering som skett i megastädernas betonglandskap.
Samtidigt rymmer de sterila miljöerna helt nya kvaliteter. Skatebording, Parcour och hip hopens alla former som street- och breakdance, rap, jam, battles och graffiti tar vara på dessa.
I den gatusmarta omgivningen finns något som de rika och mätta inte kan mäta sig med, den fattige och hungriges uppfinningsrikedom. Vilken modeskapare var det som varje kväll gick på safari bland de hemlösa för att få kreativa lösningar och beundra osannolika stilkombinationer hos den som bär hela sin garderob på kroppen?
De etablerade institutionerna söker sig också utåt De vill ha en yngre publik, inte bara för att nå ut med konsten till nya grupper av rättviseskäl, de behöver också rekrytera ny publik och nya utövare bland de underpriviligierade där samhällets begåvningsreserv
döljer sig.
Anne Nguyen som medverkade på årets URB-festival i Helsingfors och är dansare, koreograf, universitetslärare, författare och journalist säger:
”Vi alla är urbana. Alla är vi trängda och definierade av icke-naturliga miljöer som utgör kroppsliga hinder
Jag vill göra oss medvetna om detta för att blifriare i förhållande till sakernas tillstånd.”

Antoinette Gomis och och övriga medlemmar i Zamounda från Paris under Parkteaterns dansmånad i Stockholm. Foto: Saga Berlin.