Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

Miss Orange i högform

2012-08-09

Fakta:

Namn: Princesses Peluches: Miss O’range
Plats: Parkteatern, Stockholm; Götgatan 7 aug , Hornsgatan 8 aug, Hammarby Allé 9 aug,

Performancekollektivet Princesses Peluches (ungefär teddy-prinsessorna) består av fyra kvinnor som uppträder var för sig, och en av dem, Miss O’range (Caroline Amoros) är på besök i Stockholm. Hon stör. Mitt i korsningen Götgatan-Folkungagatan där trafiken börjar bli trögflytande kring 17-tiden ställer hon sig och spelar golf med apelsiner. Först har hon ställt ut trådkorgar med apelsiner i trottoarhörnen och så placerar hon sig själv, i orange jeans och tröja med sin lika orange golfbag i mitten. Och slår apelsiner kring sig. De rullar lite sakta och fruktigt tungt hit och dit.
Och säga vad man vill: stockholmaren är både urban och global. Helt fromt rattar man försiktigt runt kvinnan och hennes apelsiner, bara någon blir smaskigt överkörd. Bilförarnas blick: aha, här är det nåt jag inte vet vad det är, nåt nytt, något galet, något normalt?
På trottoarerna runt tätnar publiken. Regnet börjar strila, men här hänger man på och följer Miss O’range till gatan intill Björns trädgård där hon häller smörjolja över nallar, som sen lyfts som oljeskadade fåglar med hjälp av plastpåsar. (Artig polis dyker upp, men försvinner. Tillstånd finns för gatuteater.)
Sen är det dags för skoj med ett dussin uppblåsbara bad-krokodiler som knallgröna intar gatan. Miss O’range kramar om dem, bilarna krypkör häpet. Därpå ringlar folkskocken efter henne till Medborgarplatsens mitt där det blir grillning. Av Barbie-dockor uppträdda på grillspett. Slutligen ormar vi oss mot Kocksgatans avslutning vid Götgatan, intill bio Victoria. Där tejpas ett stort hakkors med orange tejp på gatan som en hopp-hage och Miss O’range strör vita rosor över det; en hyllning till motståndsgruppen Vita Rosen i Nazityskland.
Formen är lekplatsens, innehållet att göra motstånd. Tankemässigt ett märkligt kliv, men sammantaget förstår man idébygget. Hela gatan, trafiken och människorna dras in i hennes komposition av markörer och synen av bilister som försiktigt rundar detta något som sticker ut ska sent glömmas. Parklek på allvar. Som avslutas med dans för alla som vill hänga på vid ljudbilen som diskret hållit sig i bakgrunden.

Publicerat i Expressen Kulturen Scenbloggen 8 augusti 2012.

Se vidare http://www.stadsteatern.stockholm.se/parkteatern

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser