Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Intrikat polyfon dansmagi

2012-06-25

Fakta:

Namn: Continu
Koreografi: Sasha Waltz
Musik: Varèse, Vivier, Xenakis
Ensemble: Sasha Waltz & Guests
Plats: La Monnaie, Bryssel
» http://www.lamonnaie.be/

Sasha Waltz Continu för tjugofyra dansare är ett verk som verkar fortgå, som titeln anger, utan början eller slut. Likt livet självt som hela tiden går vidare.
Kroppen är en slags pulserande mängd energi, fylld av hemligheter som vibrerar genom dansarnas kroppar genom gestiken som spänner mellan häftiga expressiva rörelser och långsammare abstrakta som verkar vilja dröja sig kvar. Ur kaos uppstår ordning, kanske koreografen menar. Men ingenting är givet. Det är gruppen, individen, den enskilda människan som står i centrum. Men ingen kan klara sig ensam, alla är vi beroende av varandra. Genom gruppdynamiken utvecklas rörelserna som får en rituell prägel tack vare musikens intensiva klangeffekter och den dramaturgiska uppbyggnaden som varierar mellan kylig disciplin och manisk självutlevelse.
Rent formellt består Continu av två delar, den ena svart och den andra vit. Det är två kontrasterande världar. I den svarta är scenbilden helsvart liksom dansarna som är klädda i fotsida dräkter där enbart armar, axlar, ryggar, händer och fötter lämnats synliga. Hela verket börjar med att en skara kvinnliga dansare tätt tillsammans kommer in på scenen för att tränga in sig i ett hörn där de verkar vilja göra sig fria genom att böja sig i sidled samtidigt som de sträcker sina armar och spretande fingrar uppåt. Invecklade i varandra som om de bildade en gemensam kraft- ett slags Venusberg. Minimalistiskt som musiken som ackompanjerar dem, Xenakis Rebonds B, med energisk slagverks- rytmik och starkt färgad melodik, framförd live på scenen.
Men det musikaliska huvudverket är Vareses Arcana som kompletteras med verk av Xenakis och Vivier. Musiken skapar rummet, får gruppen dansare att skiljas åt och dansa solo, duetter eller bara försvinna bort från scenen för att minuterna efteråt komma tillbaks från något annat håll eller dyka upp bland publiken. Man går, står, rör sig fritt, slår ned varandra eller lyfter varandra för att sekunderna efteråt bilda nya kroppskonstellationer som hela tiden verkar utforska labyrinter av nya magiska äventyr där det klangliga råmaterialet sätter sina avstamp i dansen.
Från första aktens brutala klangkonfrontationer till den andra delens abstrakta ljusa tonläge verkar en kampglad rytmisk energi framkallas. Publiken sugs in i dynamiken som känns som en flod av intrikat rytmisk polyfoni. Mörk, självutlämnande som individen ensam har svårt att bemästra. Någon börjar plötsligt döda vilt kring sig. Den ena efter den andra faller till marken. I slutändan återstår bara två dansare. Mördaren och en annan. Är det en krigsscen eller ett massmord?
Scengolvet består i andra delen av ett vitt papper på vilket dansarna avsätter sina steg i svarta och röda färger. Linjerna på pappret som vi ser är bara den del av rörelserna som vi inte ser. Det är genom dessa osynliga rörelsekonstellationer på det tomma vita golvet som själv formen uppstår. En kalligrafisk värld som befinner sig någonstans mellan tid och rum. Ett no man`s land. I den andra delen nedmonteras kroppsrörelserna till en minimalistisk gräns vilket gör att kroppen abstraheras intill självupplösning. Man vänder, vrider, spretar åt alla håll med sina rörelser. Ibland håller musiken upp medan dansen fortsätter på egen hand, som för att få publiken att bättre känna kroppens pulserande.
Varese komponerade Arcana med Stravinskys Sacre som modell som båda
kompositörerna betraktade som starten på en ny värld och nya klangliga världar. Waltz Continu är hennes svar på en ny värld öppen för nya möjligheter där människans skapande kraft sätts på prov. Ett dansverk som känns lika kusligt angeläget som estetiskt formfulländat.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser