Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Med magiska händer

2012-06-14

Fakta:

Namn: Dirtday! Another Day in America
Koreografi: Laurie Anderson
Plats: A Space for Live Art: Trouble festival #8, Bozar, Brussels.
» http://www.aspaceforliveart.org/

Laurie Andersons nya verk Dirtday är till stor del hämtat ur det Grammy-nominerade albumet Homeland (Nonesuch, 2010).
Scenen är fylld av små elektriska värmeljus.
Är det en kyrkogård? Frågan förstärks av att rök hela tiden väller ut bland publiken. Stickande, oroande, för detta är väl ingen rockkonsert.
Läser in här att det är fler amerikanska soldater som tar livet av sig än som stupar i krig. Röken glider över ljusen.
Andersons dagbokslika resa mellan talkshow, spoken word och konsert bildar sammantaget en akut fråga till världens människor: Hur vill vi leva, hur vill vi dö? Men framför allt är föreställningen en uppvisning av Andersons nu över 40 år långa erfarenhet av performance-scenen.
Jag sitter hela tiden och tittar på hennes händer. Hur väl koreograferade de är i förhållande till innehållet i texten, musiken och pausen. Hur de trollbinder och skapar närvaro i en ganska enkel rörelsegestaltning och scenografi.
Anderson är verkligen här för ’the message´och inte för att imponera, vilket imponerar. När hon i slutet av föreställningen berättar om sin hunds möjliga förestående död och dennes möjliga resa till Bardo och sin om möjligt omöjligt för första gången äkta kärlek till någon som råkar vara en hund, börjar det klia ordentligt i ögonen på oss i första raden. Då är det slut. Väl avvägt tidsmässigt men nej, ett extranummer kommer. Tystnad igen. Då plötsligt ser jag det. Händerna. Magin i händerna.
Var har jag sett de händerna förut? La Strada, Giulietta Masina sitter på vagnen eller är det hon som står på vägen, i alla fall vinkar hon kom och inte hejdå, handen vänd vinkande inåt, hem mot hjärtat.
Anderson spelar, kommer närmare, fokuserar oss med den där kraften som vandrat från presidentkandidater till Lakewood, vidare till röstförvrängda landskap och You Tube klipp på en pianospelande första kärlek.
Gråter jag eller är det röken?

Karl Svantesson

Fler Recensioner

Annonser