Tok-intensivt

Jag letar efter ett ord men kommer bara på ”tok-intensiv”. Frédéric Gies, som jag tidigare sett i samarbete med Jefta van Dinther, vill i sitt nya solo, Little did I know that I, ere or since, ever sould speak mouthless, göra en protestdans som ”kommunicerar energin i protesten”. Politisk dans, om man så vill.
Som i samarbetet med van Dinther och DD Dorvillier, The Blanket, går Frédéric Gies ut hårt med på stället borrande superminimalism. Små hopp på stället, så småningom en armrörelse som läggs till och ännu en. Det är verkligen rörelsen, dansen, som är talande huvudperson här till Daniel Jenatsch ljud- och musikkomposistion, lika superintensiv den, men mera stor och bred.
Politisk? Ja, kanske ändå sedd som en bild av olika energier som associerar till demonstrationer, hejanden, folkliga massviftningar vid idrottsarenor. Gies är klädd i gatupolitikens dresskod nr 1, luvtröjan, därtill nerdragen över ögonen så att man bara ser haka och mun. Det bidrar till uttrycket av protest, men det är trots allt rörelsen som vinner. Som erövrar iakttagaren. Nästan matt applåderar jag efter 40 minuters superdans i litet format.

Pulbicerat i Expressen Kulturen Scenbloggen 8 juni

Margareta Sörenson