Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Nyläsning av Stormen

2012-06-10

Fakta:

Namn: Miranda
Författare: Oskaras Korsunovas
 efter William Shakespeares Stormen
Regissör: Oskaras Korsunovas

Ensemble: OKT/ Vilnius Stadsteater

Plats: Gästspel på Bergmanfestivalen
Dramatens Lilla scen
» http://www.okt.lt/

Prospero i Shakespeares Stormen sätter igång en storm som får en mängd figurer att hamna på den nästan öde ö där han är landsförvisad tillsammans med sin dotter. På så sätt ger Prospero en föreställning för sin dotter Miranda. I den egensinnige litauiske teatermannen Oskaras Korsunovas drama Miranda spelar en äldre man upp dramat Stormen för sin svårt handikappade dotter. Det blir ett drama om ett drama om ett drama.
Miranda är en föreställning om teaterns och fantasins möjligheter att skapa nya världar ur nästan ingenting och en stark skildring om hur fantasin kan göra det möjligt att stå ut under svåra omständigheter.
Regissören Oskaras Korsunovas är född 1969 och har blivit en av Europas mest omtalade och uppmärksammade regissörer. Han är känd för en egenartad, visionär och suggestiv scenkonst.
Det litausiska gästpelet Miranda visades på Bergmanfestivalen och utspelas i en luggsliten lägenhet, belamrad med böcker och dokument. På en äldre tv flimrar baletten Svansjön förbi och ur en knastrig radiomottagning hörs Boney M. Kanske är det en person i husarrest som bor där?
Att det är just Svansjön som sänds på tv:n äger en särskild symbolik. Under Sovjet-eran var Svansjön en av de föreställningar som kunde sändas när Kreml ville tysta ned något. När något hände som statsledningen i Sovjet inte kunde förklara, snabbt brukade ett oannonserat kulturprogram sändasi medierna. Ofta fick Svansjön fungera som en kulturell rökridå ochTjajkovskijs balett blev ett tecken på att någonting oväntat har hänt.
Skådespelarna är enastående. Povilas Budrys pendlar mellan att gestalta den slitna, haltande fadern och olika figurer ur Stormen: den energiska unge mannen Ferdinand, den fjäskande Caliban och den storstilade Prospero. För varje ändrar Povilas Budrys kroppspråk, miner och uttryck. Airida Gintautaite är lika övertygande som den svårt handikappade dottern och växlar säkert mellan rollerna som Prosperos dotter Miranda och luftanden Ariel.
Uppsättningen kommunicerar på flera plan. Den visar hur ett klassiskt drama som Shakespeares Stormen berättar något som gäller än idag, hur viktig fantasi/kultur/teater är för att människor ska stå ut under svåra omständigheter, eller för den delen stå ut med livet över huvudtaget. Den säger också något om att storslagna draman kan växa upp ur de fattigaste omständigheter.
Föreställningen är stark, kryper under skinnet och går inte att skaka av sig efteråt. Jag går och tänker på den av och till. Jag såg Stormen på Dramaten relativt nyligen – och det är nästan en förutsättning för att få ut mer av uppsättning av ha sett eller läst Stormen. Det blir svårt utan den förkunskapen att förstå vilka de olika karaktärerna är som fadern och dottern gestaltar.

Rosemari Södergren

Fler Recensioner

Annonser