Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Allt går igen

2012-06-01

Fakta:

Namn: De man zonder eigenschappen: triologie (Mannen utan egenskaper: trilogi)
Författare: Robert Musil
Regissör: Guy Cassiers
Ensemble: Toneelhuis/
Plats: Théâtre national, Bryssel
» http://www.kunstenfestivaldesarts.be

Guy Cassiers som leder teatern Toneelhuis i Antwerpen hör till en
av höjdarna i den europeiska scenkonsten. Hans föreställningar byggsofta upp kring välkända historiska händelser och epoker samtidigt som de på ett nästan kusligt sätt verkar utspela sig idag. Fiktion övergår i verklighet utan att vi först märker det förmodligen därför att handlingen tillhör ett förflutet som vi inte längre är så väl förtrogna med.
Att Cassiers uppsättningar ofta tar en hel dag i anspråk verkar inte avskräcka. Folk kommer och går i mellanakterna, diskuterar, tar en drink eller äter. Den här föreställningen De man zonder eigenschappen (Mannen utan egenskaper) bygger på Robert Musils roman med samma namn.
Under åtta timmar sitter man som förhäxad och lever sig in i ett drama som utspelar sig på randen av ett vulkanutbrott. Det austro-ungerska kejsardömets upplösning, en multinationell sammanslutninging av ett stort antal stater med olika språk och etiska
traditioner, som Musil ironiskt kallar Kakanië.
En kakofoni av stater där flera gör anspråk på självständighet och där olika nationalistiska rörelser blir allt starkare alltmedan de styrande i Kakanien lever instängda i sin egen tillvaro fylld av lyx och rikedommar som de verkar utleda på men ändå inte vill frigöra sig ifrån. Snart ekar skottet i Sarajevo och som vi vet faller hela Kakanie samman. Det första världskriget är ett faktum. Så börjar första akten.
Som ett uppror av folket.
Att allt detta påminner om en annan union av separata stater som var och en drar åt sitt eget håll – den europeiska unionen denna gång med huvudsäte i Bryssel- kunde ingen ta miste på. Att föreställningen visades just i denna unions huvudstad hör till en av poängerna. Varför inte visa den för alla våra folkvalda i EU-parlamentet som en påminnelse. Europa som verkar ha överlevt sig själv är på väg att tas över av nya krafter alltmedan de styrande bara hänger med som för att bevara sin egen alltmer försvagade maktposition. Som Musil uttrycker det i sin roman:
”Alla håller sig krampaktigt fast trots att de vet att hela Kakanien håller på att spricka. Man organiserar kommittéer av olika slag, kulturevenemang, organisationer för att hjälpa hemlösa, … som för att hålla skenet uppe. Somliga tror sig ha revolutionära idéer och sluter sig samman i olika aktionsgrupper som snart upplöses. Samtidigt verkar pressen frossa i sexuella övergrepp, barnamord, incest som journalister tycks vilja skapa sig en karriär med genom att inträngande följa.”
I Musils roman är det en galen sexualmördare som heter Moosbrugger som alla talar om. Morbida historier som alla frossar i tills de själva verkar identifiera sig med dem samtidigt som den politiska situation rinner ur deras händer.
Texten som de skickliga aktörerna, klädda i de mest galna kitschiga kostymer som tänkas kan, ter sig alltmer som en politisk pamflett som ingen i slutändan verkar tro på. Satiren verkar alltmer riktas mot dagsaktuella samhällsföreteelser. Hela föreställningen ackompanjeras av en pianist som live i ett hörn av scenen stämmer av det hela med olika
välkända melodier.
Liksom alltid i Cassiers föreställningar intar videon nästan huvudrollen. Det är fascinerade jättebilder som i takt med utvecklingen på scenen först verkar krakelera som på gamla tavlor för att sekunderna efteråt upplösas i ett färgfyrverkeri som bländar hela salongen. I den här föreställningen är det en uppförstoring i jätteformat av Leonardo da Vincis Nattvarden (Cenacolo) som täcker hela fonden för att ersättas i nästa akt av James Ensors Kristus inträde i Bryssel. Performerna på scenen verkar som levande aktörer i de båda tavlorna som på detta fascinerande sätt ges ett nytt aktuellt innehåll.

Ann Jonsson

Fler Recensioner

Annonser