Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Vesterbro iscensatt morgon, middag, afton

2012-05-29

Fakta:

Namn: Mellemrum nr. 3 under konstnärlig ledning av Kitt Johnson
Plats: Vesterbro, Köpenhamn
» http://www.mellemrum.info

När koreografen, dansaren och performeren Kitt Johnson 2008 lanserade den platsspecifika festivalen Mellemrum, var det glömda och gömda, kända och okända platser i Köpenhamns stadskärna, som utgjorde spelplatser för danska och internationella performers. Andra gången år 2010 fick publiken promenera runt på Nørrebro i kringelkrokar och passager, upp på tak och ner i källare in på bakgårdar, i gröna trädgårdar och parker och ut på torgen.
Nu är det alltså Vesterbro, som har utforskats under den tredje festivalen, där man under tre veckoslut har fått uppleva Vesterbro i Köpenhamn omväxlande morgon, middag och afton med olika performancekonstnärer varje weekend.
Morgonvandringen med stadens uppvaknande startar kl 8 i området omkring Carlsberg, där vi i den mycket traditionella danska krostuen ”Haven” möter champagnepigen alias den finska performern Aino Junka på väg hem från arbetet. Hon berättar historier från sitt liv som champagnepige och gör med fin publikkontakt en smidig striptease i svart lack mellan de rödrutiga dukarna. En på en och samma gång professionell, ganska charmerande, men även lite förutsägbar performance.
På en väl vald gård mellan två långa bostadsblock möter vi den härliga duon Don*Gnu alias dansperformerna Jannik Elkær Nielsen och Kristoffer Louis Andrup Andersen i arbetskläder. Behändigt och kul med slapstick-konstens precision agerar den ena som stel bräda som den andre baxar omkring med. När vi fortsätter in i den vårgröna Enghavepark dyker de två killarna upp igen i en skojig ekvilibristisk kamp och balansakt med ett klädskåp. En riktigt fin sak med Don*Gnus performance är just att de två männen dyker upp fortlöpande under turen. Sista gången på en bakgård på Vesterbrogade, där Lenin en gång har bott. Även om avslutningen, där de fiskar godisklubbor ur en mystisk pappkasse , är lite svag är Don*Gnus inslag både med hänsyn till val av stadsrum, karaktärer och fysiska prestationer hela festivalens höjdpunkt.
Kitt Johnsons fasta samarbetspartner, kompositören och musikern Sture Ericson, står for morgonturens sista ganska rörande inslag i butikscentret, Toves Galleri, som är uppkallad efter författaren Tove Ditlevsen, vars barndomsgata ligger ett stenkast härifrån. I stark kontrast till den kommersiella platsen och med reminiscenser från Vesterbro Ungdomsgårds protestsånger på 1970-talet, möter vi nu en kör som inspirerad av den världsomspännande Complaints Choir deklamerar och sjunger texter som ”Wall Street festar”, ”Fallskärm till bossarna”, och ”Har du pengar kan du få, har du inget får du gå”.
Middagsturen under den andra weekenden, som bland annat präglas av musik, startar just i ett dejligt grönt område bakom Vesterbro Ungdomsgård. Precis på samma sätt som med den första turen är själva rutten runt på gator, parker och gårdar i sig själv intressant.
Första performancestället är det magiska kulturcaféet Kunst & Farver, som är ett stort färgstrålande mosaikkonstverk av den fransk-algierske konstnären Mustapha Manuel Tafat. Här hör vi först fransk musettemusik, innan den filippinskfödde Lilibeth Cuenca Rasmussen iförd vit djurkostymering med horn på ett väldigt övertygande sätt framför sin Artist’s Song, om vem som egentligen bestämmer, vad som ska kallas för konst. Den här delen hade faktiskt stått sig väl i sig själv utan den efterföljande Ego Sang i gul solkostym.
Före nästa stopp i Sct. Mathæus Kirke är vi bland annat i en butik med spelautomater och besöker Valdemarsgades fantastiska Planteimport nere i en källare, som är full av akvarier med all världens akvariefiskar.
Musikaliskt är Thomas Hejlesens performance i Sct. Mathæus Kirke turens höjdpunkt. Här brusar Ligetis förunderliga musik ut ur orgeln som organisten Jens E. Christensen skickligt trakterar, medan Hejlesen iförd lång svart peruk gör en performance med en docka uppe på orgelpulten. En docka som verkar genomgå en mystisk ritual, där den nästan på ett extatiskt sätt fylls av ande innan den sjunker ihop.
På Enghave Plads får vi först mycket effektfullt möta electric boogie-mesteren Steen Koerner i slowmotion gång. Han står for turens sista performance, som på Enghave Pladsens skaterbane bjuder på live DJ, graffitimålning, vilda skateare, unga ekvilibrister på hjul och självklart Steen Koerners crew av streetdansare. Det fina med detta är att de medverkande performerna helt passar in i det existerande stadsrummet och dess aktiviteter på samma sätt som publiken helt slumpmässigt sluter an och blir till en del av hela upplevelsen.
Aftonturen i weekend nr 3 med start kl. 22.30 kan dessvärre inte svara upp mot dags- och middagsturen med hänsyn till intressanta och överraskande ruter och mellanrum på Vesterbro. Mest intressant är den grekiska performern Angela Brouskou, som har valt sitt site på Köpenhamns Hovedbanegårds nya prisbelönade perrong med ljuskonst av Anita Jørgensen. Som en härjad och lätt ömkansvärd resande med öppen rock och orden ”For Sale” skrivet på kroppen, sitter hon borttappat i högar av papper med grekiska ord som kaos och demokrati blandat med vykort från Aten. Hon avslutar det hela med att bränna ett vykort med Akropolis. Ett starkt och aktuellt manifest, som visar en människa i upplösning och förfall, i likhet med landet och kulturen hon kommer ifrån.
Aftonens första performance är av grekiska Theofanis Melas, som har en stark utstrålning i sin lite kryptiska performance, där han bland annat talar om glänsande ytligheter och den lilla människans ångest. På skolgården bakom Gasværksvejens Skole möts vi av små radiosändare med brus. Här dyker Theofanis Melas upp och sticker ner huvudet i en vit balja innan han täcker ögonen med vitt tyg för att därefter sätta på sig glasögonen. Det är verkligen en bild av vår tids ovilja att se sanningen i vitögat.
Den sista anhalten är på en parkeringsplats bakom Fotbollsfabriken vid Skelbækgade, där vi upplever en performance av venezuelanske Luis Lara Malvacias om livet på skuggsidan eller snarare i mörker. Först möter vi en påsman, som kommer släpandes på sin madrass över huvudet. Därefter personer med huvor som förvandlas till djuriska gestalter. Och allra sist tjuven som tar fram tjuvgodset gömt i kläderna innan han behändigt iförd kostym med blinkande lampor klättrar över en mur och försvinner. En performance med många goda idéer, men i avsaknad av en stram struktur. Och på det hela taget var den två och en halv timme långa aftonturen lite för lång och lös till formen.
Som helhet var Mellemrum-festivalen dock återigen i år intressant, varierad och en känslig upplevelse av stadens rum och undertecknad väntar redan spänt på varthän nästa biennal kommer att föra oss.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser