Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 25 november 2020

En omväxlande afton

2012-05-03

Fakta:

Namn: Triple Excellence:The Little Match Girl Passion, Kom ni döttrar och Tyll
Plats: Kungliga Operan, Stockholm
» http://www.operan.se

Triple Excellence 
på Kungliga Operan bjuder på tre sinsemellan väldigt olika balettverk som tillsammans bildar en spännande helafton. Både den som kan balettens historia och den som för första gången ser en balettföreställning får ut massor av dessa tre verk med skickliga dansare som bjuder på både allvar och underhållning.
Först ur var Pontus Lidbergs tolkning av H.C. Andersens saga om Flickan med svavelstickorna. 
Huvudrollen dansades av Anna Valev. Det är fascinerande att en dansös som fyllt 40 ändå kan vara så flickaktigt mjuk i sina rörelser.

Verket börjar med att flickan med svavelstickorna, iklädd mjuka kläder i ljusgrön ton står ensam, långt bak och först en dansare i grå kostym och sedan flera, utför sina rörelser framför henne. Deras danser utstrålar självfixering också när två kostymklädda dansare utför något moment tillsammans. De bildar en stark bild av dagens egofixering vid egen karriär. Flickan i sin mjukhet kontrasterar mot dem.
Föreställningens tema hämtat från David Lands ackompanjerande musik, The Little Match Girl Passion, som även har fått ge namn åt Liedbergs koreografi.

– Det finns många sätt att berätta denna historia på. Man skulle utan vidare kunna berätta den som en historia om tro eller som en allegori över fattigdom. Vad som alltid har intresserad mig, däremot, är Andersens val att berätta den som ett slags parabel, hur han gör religiösa och moraliska jämförelser mellan flickans och Jesu lidanden. Flickan lider, ratas av folkmassan, dör och blir frälst, säger David Lang, kompositören i en intervju i programmet till föreställningen.
För mig har verket flera lager, jag ser den på flera sätt, med olika betydelser. På ett plan är handlar det om en fattig flicka som ingen har tid eller lust att hjälpa och till slut fryser hon ihjäl, omfamnad till döds av kylan, gestaltad av en fyllig kvinna i ljusgrön kostym.
Visst går det att se den som en allegori över Jesu lidanden, men jag ser också något helt annat. Flickan är i sin dans och i sina kläder en ung kvinna som utstrålar mjukhet och värme, hon tänder ljus som en konstnär, en författare, en kulturarbetare, hon står för de mjuka idealen och kvävs av de gråklädda finansiella börsmäklarnas ideal och krav på ständig ökad vinst.
I en scen möter hon en ung man som inte heller gett efter för tiden gråklädda ideal – och den dans som sker mellan den unge mannen och den unga kvinnan är den mest jämlika dansen under föreställningen: de möts, de bär varandra, de samspelar.
 När flickan och pojken skiljs åt möter hon en kraftfull kvinna som kväver henne, som ojämställda förhållanden gör.
Jag fascinerades av detta verk, av alla dess lager och tolkningsmöjligheter.
Nästa verk var både till musik och koreografi helt annorlunda: Giovanni Buccheris tolkning av Bachs Matteuspassionen, med en del nyskriven musik. Verket Kom ni döttrar har tre akter där första akten, Nadja, bygger direkt på passionen och är ett vackert, mörkt drama om kärlek och relationer eller om lek med döden som lurar bakom varje människa, som en svart skugga.
Andra akten utgår från sampling av Bach och där går karaktärerna ut och in ur olika relationer och hämnd blir ett starkt tema.
Tredje akten heter Hervor och i en intervju berättar koreografen Giovanni Bucchieri att akten döpts efter ballerinan Hervor Sjöstrand som dansare på Kungliga Operan under 1960-talet.

– För mig är historien om Hervor ett kammarspel på gränsen mellan patient och vårdare, mellan dröm och verklighet, säger Giovanni Bucchiieri.
Tyll – helaftonens sista del är en stor fantastisk final och en hyllning till baletten, med värme, humor och stor skicklighet. Alexander Ekman har skapat koreografin i tätt samarbete med kompositören Mikael Karlsson och det går att hitta fragment i både musiken och dansen från Paquita, Svansjön, Romeo och Julia liksom Nötknäpparen och från cirkuskonst.
Klassisk balett och komiska cirkusliknande rörelser, videofilm och musik blandas i en härlig kärleksförklaring till balettkonsten.
Alexander Ekman är född 1984 och är trots sin unga ålder rutinerad koreograf sedan debuten 2006 med Cullbergbalettens The Swingle Sisters vid en internationell tävling i Hannover. Bland annat har han gjort filmscenografi till Mats Ek regi den tyske dramatikern Schimmelpfennings verk Auf der Greifswalder Straße, som gavs på Stockholms Stadsteater med titeln Hållplats och han har gjort koreografi för Göteborgsoperans Balett och Cedar Lake Dance Company i New York.
Klassisk balett, gyckel, modern teknik, allvar och underhållning, blandas i Tyll till en fantastisk final på kvällens blandprogram.

Rosemari Södergren

Fler Recensioner

Annonser