Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

I känslornas våld

2012-04-10

Fakta:

Namn: Kameliadamen
Koreografi: John Neumeier
Musik: Frédéric Chopin
Ensemble: Den Kongelige Ballet och Det Kongelige Kapel
Plats: Det Kongelige Teater, Gammel Scene
» http://www.kglteater.dk/

På scenen pågår en auktion av ett dödsbo. Ljuset är tänt också över hela publiken, som om den också är delaktig i att ropa in den avlidnas kvarlåtenskap. Dansarna kommer ut på scenen i svarta kläder. Herrarna med eleganta, höga cylinderhattar och kvinnorna i stora glittrande krinoliner. Överklassen är på loppmarknad. Det plockas nyfket och begärligt bland auktionsvarorna, det måtte vara en känd människas egendom som är till salu. Luften darrar av spänning. Dödsboet gömmer utan tvivel på en dramatisk historia.
Anslaget i John Neumeiers ballet Kameliadamen är spännande och effektfull, och den håller vad den lovar. Publiken får bevittna en lidelsefull och gripande berättelse och får en sightseeng genom hela känsloregistret – från svindlande lycka till djupaste och mest upprivande förtvivlan.
Den unge mannen Armand störtar in på auktionen. Han svimmar när han ser dessa ting, som är till salu. Minnena övermannar honom för det som autioneras ut är kurtisanen Marguerite Gautiers personliga egendom. Hon som var hans livs kärlek. Historien, som söm rullas upp är en rad tillbakablickar om Armands stormande förälskelse i den tilltalande Marguerite. En förälskelse som var ömsesidig och därmed lycklig – i varje fall under en viss tid.
Armand och Marguerite dansas av Den Kongelige Ballets stjärnpar Alban Lendorf och Susanne Grinder. De två dansarna passar verkligen ihop på ett fullständigt betagande sätt. Vackra och perfekta likt fotomodeller. Deras passionerade dans är magisk. Och Neumeiers komplicerade och vanskeliga lyft i balettens tre stora pas de deux’er klarar de med bravur.
I Armand och Marguerites första möte dras de magnetiskt mot varandra. Han är den unga vildsinta, som ger sig hän och på direkten kastar sig för fötterna av den mer mogna och beräknande Marguerite. Han tar henne i sina armar, kastar upp henne på sina skuldror och springer som i glädjerus över scenen.
I deras andra pas de deux ger sig Marguerite fullt ut hän till sin älskare fullt ut och han vill göra allt för henne. Och slutligen efter deras sista stora pas de deux, efter att hon har svikit honom, hänger hon dödssjuk och fullständigt uppbragt i hans armar som en skadskjuten fågel. Inte bara Alban Lendorf och Susanne Grinder briljerar. Även balettkåren är i storform som festklädd teaterpublik och glada balgäster.
Jonathan Chmelensky är underhållande som den käcke unge mannen Gaston Riux, som med sin virile ridpisk styr och ställer med sina erövringar. Sebastian Kloborg lyser upp som den tafatte och nördige Greve N, som klumpigt närmar sig Marguerite, men avvisas som ett irriterande barn.
John Neumeiers sätt att använda sig av Frédéric Chopins musik är enastående. Det är en fröjd att se, hur mycket ett par toner tillsammans med några rörelser kan berätta. När Armands far söker upp Marguerite för att be henne att ge upp sitt förhållande till Armand, blir den på papret invecklade diskussionen mellan de två personerna helt och hållet förståelig om i Neumeiers mästerliga koreografi. Den labyrintiska historien, där också historien om kurtisanen Manon Lescaut flätas in som en spegling av Armand och Marguerites tankar och tvivel, är lätt att följa, för att Neumeier är en så god berättare, Och Jürgens Roses scenografi är likaså enkel och effektiv. Två korgstolar i den rätta belysningen räcker inte för att skapa sommarstämning på landet. Den sparsamme scenografin ger plats åt de överdådiga fin de siècle-kostymerna. Inte minst de härliga klänningarna med matchande hattar och solfjädrar..
Över 10 klänningsbyten har Marguerite under loppet av balettens tre akter. De spektakulära kreationerna är inte bara en fröjd för ögat, den understryker också Marguerites status som exklusiv och firad kurtisan.
Med Kameliadamen har balletten på Kongens Nytorv fått ett verkligt guldägg. John Neumeiers passionerede drama passar verkligen för Den Kongelige Ballet, för att dansarna förstår sig på att förlösa den komplicerade och dramatiska historia tack vare den den mimiska traditionen från Bournonville. Kameliadamen är som klippt och skuren för Den Kongelige Ballet.

Spelas till och med den 2 maj.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser