Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Ett drömspel i respektfull bearbetning

2012-04-07

Fakta:

Namn: Ett drömspel

Koreografi: Danskoreografi Anna Vnuk

Författare: August Strindberg

Regissör: Bearbetning och regi: Mattias Andersson

Musik: Bach, Foreigner, Michael Nyman, Frank Ocean

Plats: Stockholms stadsteater, Skärholmen
» http://www.stadsteatern.stockholm.se/

Livet är ett lidande – men en av de saker som gör att det blir uthärdligt är Mattias Anderssons uppsättning av Strindbergs klassiska Ett drömspel.

Livet är ett lidande – det konstaterar guden Indras dotter i Strindbergs klassiska drama. Finns det då inget som är positivt, undrar hon. Jo, kärleken får hon till svar och den gestaltas i en dans koreograferad av Anna Vnuk. En dans där steg som påminner om menuett blandas med klassisk balett, strikt och samtidigt med humor.

Blandning är ordet för Mattias Anderssons tolkning av Ett drömspel. Han blandar Strindbergs grundmanus med elva procent egna texter och 20 procent intervjuer av människor idag, utförda av socialantroprologer. Strindbergs surrealistiska, drömska spel med Portvakterskan och Kristin som klistrar och klistrar blandas med realistiska scener från dagens krigshärjade områden, människor på flykt och soldater.

Ett drömspel är en av de starkaste skildringarna av människornas existentiell villkor och ångest som skrivits för scen. Det finns en risk med att göra det alltför nutida, att dramat förlorar de existentiella frågorna. Den balansakten har regissören klarat utmärkt. Den existentiella ångesten snarare förstärks genom att den speglas genom nutidens våldsamma värld.

Ett viktig kugge för att föreställningen landar så bra är duktiga skådespelare. Skådespelarna går in och ut ur olika roller, som i en dröm. Michael Jonsson är en scen en svårt MS-sjuk man i Sverige och i en annan en soldat med k-pist på ryggen som jagar flyktingar. Ann Petrén är Portvakterskan och Gunilla Röör är Modern som snart ska dö. Björn Bengtsson gör Advokaten som vill förmå gudens dotter att stanna på jorden, för att uppfylla sina plikter mot deras dotter medan Diktaren (spelad av Peter Eggers) som bär runt sin Mac manar henne att uppfylla sina högre plikter: att skapa, dikta och vara gudomlig.

Om guden Indra fanns i verkligheten och skulle skicka sin dotter till jorden då skulle guden nog kläda henne i Josefin Ljungmans gestalt. Hon är Indras dotter, skör och ungdomligt nyfiken när hon träder ner på jorden och hamnar i en vänthall utanför ett hus med plåtvägg.

Ett drömspel har många lager i sig och det är precis så här som Strindbergs draman bör behandlas: att öppna dem, att ta itu med dem utan respekt. Om Strindberg hade varit med i publiken hade han helt säkert gett föreställningen stående ovationer, precis som premiärpubliken gjorde. Eller så hade han gnällt lite över att ”Ett drömspel” i Mattias Anderssons regi blev realistisk. För även om det absurda i Strindbergs pjäs finns kvar sätts det in i ett nutida sammanhang som tyvärr inte är en dröm, det är den grymma verkligheten som är så absurd idag.

Ett drömspel är både rolig, skrämmande, underhållande, absurd och träffsäker med en lång rad duktiga skådespelare.

Rosemari Södergren

Fler Föreställningar

Annonser