Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

När allt urartar

2012-04-05

Fakta:

Namn: Europol, Eurotrash, EuroDisney, Eurosport, Eurodisco
Författare: Jörgen Dahlqvist
Regissör: Linda Ritzén
Ensemble: Teatr Weimar
Plats: Inkonst, Malmö
» http://www.teatrweimar.se

Alla har vi fått nog men ändå fortsätter vi konsumera intill
vansinnets bristningsgräns. Allt, lika mycket mat som kläder, musik,
resor som kroppar. Förlåt men ni glömde bilarna. Samtidigt svälter
miljoner människor ihjäl utan att vi kan ingripa. Men om det här sista
handlar inte den här föreställningen.
Här bara frossar de tre skådespelarna fastlåsta i sin egen inkrökta
tillvaro som är en smutsig lägenhet i en liten tysk stad, Rotenburg an
der Fulda.
Varför behöver de bege sig dit när verkligheten lurar bakom
våra egna hörn? Kanske var det just det som de ville visa.
Konsumtionssamhället har tagit makten över inte bara vår dagliga
tillvaro utan vilket är värre också språket, orden och kommunikationen
människor emellan.
Man fattar inte alltid vad de säger men det kanske också är
meningen. Det mesta verkar rent nonsens där teoretiska resonemang
blandas med vardagliga men där pengarna hela tiden står i fokus.
Det
är tre personer som möts, två killar och en tjej. Hon står mest bakom
sin moderiktiga köksö och lagar moderiktiga rätter som ingen bryr sig
om. För henne är allt slut så då är det bara att äta på. Riktigt
mycket kött, säger hon och skär till sig en bit av en av killarna som
personifierar den moderiktige, världskännaren. Han som har pengar,
fast bundna i statsobligationer vilket gör att han inte kan låna ut av
dem till den andre killen, en ung vilsegången personlighet som kallas
Knatte. Han vars begär går ut på att konsumera lika mycket musik som
att sälja sin egen kropp. Allt för att få ihop till att komma ifrån
den här skithålan han hamnat i. Till New York, Paris och inte minns
jag allt det andra.
Såväl kläder som mim känns perfekt. Ordet,
texten tappar mening, trots att det enligt programbladet var det som
man ville få oss att haja till på.
Själv imponerades jag mest av den skickligt genomförda
iscensättningen, de lite galna dräkternas symboliska narrspel men
också skådespelarnas expressiva rörelsevokabulär som satte sin prägel
på hela föreställningen. Språket är inte det lika delar ord som
rörelse och gester.
Som en direkt upplevelse känns föreställningen som en absurd
karneval. Även om man får lust att sluta lyssna till allt nonsens så
ser man hela tiden karaktärerna ränna runt framför en.

Föreställningen på Inkonst i Malmö till och med 14 april.

Samtidigt spelas körverket Noli me tangere i Gustaf Adolfskyrkan i
Stockholm. Även detta är en del i en serie av undersökningar av det
nya Europa.

Ann Jonsson

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser