Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 25 november 2020

Giganten sedd på avstånd

2012-03-16

Fakta:

Namn: Cullbergbaletten – The Strindberg Project
Koreografi: Tilman O’Donnell och Melanie Mederlind
Musik: Ljuddesign: Mårten Ihre
Ensemble: Cullbergbaletten
Plats: Dansens Hus, Stockholm
» http://www.cullbergbaletten.se

En dansare med lösskägg i skrikig grön t-shirt och träningsbyxor rör sig stelt och förvridet längst fram på scenen. Längre bak till höger står en dansare, också han med lösskägg framför ett bord med en röra av böcker framför sig. Längre bak till vänster står en dansare på alla fyra och skäller som en hund. Också han med lösskägg.

När Cullbergbaletten presenterar sitt Strindbergs-projekt är det självklart med duktiga dansare som behärskar sina kroppar. Föreställningen är indelad två sinsemellan mycket olika akter.

Den första med titeln – August did not have what is commonly considered good taste as far as furniture is concerned – fokuserar på en bild av Strindberg som en egocentrerad person. Akten är en färgsprakande lustig skildring av det galna i Strindberg. Dansarna klädda i gympakläder i starka färger kryper på alla fyra som hundar och skäller – en bild för manligt revirpinkande kanske? Alla dansarna har skägg klistrat i ansiktet och de rör sig på olika delar av scenen, ofta i förvridna rörelser.
Koreografin är mer performance än dans. Tilman O’Donnell och dansarna har skapat den tillsammans. Jag tror att de haft ganska roligt när de arbetat fram den, publiken skrattade gott emellanåt.
Fast å andra sidan är det att göra det lite för lätt för sig, Strindberg var mycket mer än en man med dålig mental hälsa.

I den andra akten – Translations – får dansarna visa sin breda repertoar på ett helt annat sätt. Där är det Melanie Mederlind som står för koreografin tillsammans med sina dansare.
Akten går helt i svart, alla dansare är svartklädda och de dansar både klassiskt och modernt. Scener ur akten visas också upp i närbild på en stor videoskärm på scenens bakre del. Några danssekvenser bygger på att dansarna ska utföra sina moment osynkroniserat. Det kräver stor skicklighet att göra det – och utan tvekan har Cullbergbalettens dansare denna skicklighet.

Dansarna gestaltar kinesiska skrivtecken och de talar kinesiska och sjunger, en del sekvenser kommer från Tai Chi.

Translations skildrar språk och svårigheter med att översätta och utgår från att de sista åren av sitt liv övergav Strindberg i stort sett skönlitteraturen och ägnade sig åt att försöka bemästra det kinesiska språket.

– Nu kommer kineserna, det vore kanske på tiden att lära sig deras språk! utropar han i en av sina texter.
Strindberg hade en teori om att det funnits ett ursprungligt språk för människor, som Bibeln om tiden för Babels torn. Kinesiskan kan ha varit detta ursprungsspråk, enligt Strindberg.
Den andra akten skildrar språk, tankar kring översättning och svårigheter med att kunna säga samma sak med ett annat språk. Parallellen till nutiden, till relationerna mellan öst och väst är en annan tolkning.

För mig som har ett stort intresse för August Strindberg är föreställningen på ett sätt en besvikelse, jag tycker det finns mycket mer att skildra kring och om Strindberg, men som en scenupplevelse var det både starkt, roligt och tankeväckande, i synnerhet den andra akten, Translations.

Rosemari Södergren

Fler Föreställningar

Annonser