Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 30 november 2020

Blandade balettupplevelser till lågpris

2012-03-05

Fakta:

Namn: Dans2Go; The Concert, Tjajkovskij Pas de Deux & Enetime
Koreografi: Robbins, Balanchine, Flindt
Ensemble: Den Kongelige Ballet och Det Kongelige Kapel
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk/

Den kongelige Ballets publiksuccé härom året – Dans2go – ges även under den här säsongen. Succén beror bland annat på det låga biljettpriserna (150 kroner samt 75 för studerande och unga under 25 år), men också på ett lättillgängligt och underhållande program.
Årets program innehåller Jerome Robbins underhållande The Concert, och George Balanchines storslagna Tjajkovskij Pas de Deux och Flemming Flindts dramatiska Enetime.
En pianist skrider in på scenen, och hon sätter sig på ett teatraliskt vis vid flygeln. Men pianist-divan börjar inte spela, men med att damma av tangenterna. Detta överraskande anslag i Jerome Robbins balett The Concert är signifikativt för hela verket. Der sker hela tiden något oväntat och lustigt i baletten, där en rad lustiga typer går på konsert och blir förförd av musiken. Jerome Robbins balett med musik av Frédéric Chopin handlar nämligen om, hur musiken väcker det undermedvetna och drömmarna. Mannen, som är under toffeln, drömmer sig bort till mannhaftig husar. En blyg yngling går i sin fantasi i närkamp med en ung dam, medan hon drömmer om en ny hatt. Slutligen förvandlas alla konsetbesökarna till fjärilar och fladdrar runt, till pianisten får nog och stänger locket och lämnar scenen. Men hon kommer tillbaka med en stor fjärilshåv. Det råder stumfilms-charm och humor a la Chaplin och Marx Brothers i Jerome Robbins balett från 1956, men det finns inget dammigt över verket, bara det som råkar ligga på flygelns tangenter. The Concert är ett spralligt humotistiskt verk som på premiären gav många glada skratt.
Alban Lendorf har i det närmaste fått stjärnstatus i Danmark. Först och främst för han er en otroligt skicklig dansare, men också på grund av Den Kongelige Ballets positiva reklam kring hans gestalt i många tv-program. Han har blivit något så ovanligt som en känd balettdansare. Det är han som dansar George Balanchines Tjajkovskij Pas de Deux med J’aime Crandall, och medan han är hennes perfekta partner, är det som om han också har kontakt med var och en i publiken och talar till oss: “titta på mig vad jag kan!”.
Han fyller inte bara scenen med sin närvaro, utan håller också spänningen uppe. Det finns en otrolig extra energi i hans sätt att på ett bländande sätt dansa Balanchines svåra pas de deux – det är i en klass för sig.
Bernard Daydés scenografi till Enetime är genial: en dunkel, nersliten och halvsnuskig källarlokal i bruna nyanser. Denna föga inbjudande inramning ropar helt enkelt ut vid första ögonkastet att har kan all slags ondska försiggå. De inbyggda ohyggligheterna i scenografin står sig väl mot Georges Delerues experimentella klanguniversum. Men Hitchcockska rysningar rådde tyvärr inte på premiärkvällen, då Sebastian Kloborg för första gången dansade partiet som den sadistiske danseläraren, som kväver sina elever. I början gestaltar han, vad som verkar vara en försigkommen människa, nästan lite gullig och fullständigt ofarlig typ. Sen påminner han mest om en berusad som lallar runt och närapå av en ren olyckshändelse råkar kväva sin danselev. Plötsligt dinglar den unga flickan död över barren, utan att vi förstår hur det hela gick till mellan läraren och eleven. Det är tråkigt att ingen av dramaturgerna har försökt att bättre hjälpa den unga mannen med sin märkliga interpretation som hel och hållet spelar över. Det är synd att kvällen slutar med en så lam tolkning av ett annars så dramatiskt och spännande verk.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser