Annorlunda och folkloristiskt
Kristin Hagegård har sett Carl Olof Bergs Dans med Vuxna på en ny scen för kultur i Stockholm, Beckis, i en k-märkt samlingslokal från 1930-talet inne på det gamla sjukhusområdet i Bromma.
På Beckis arrangeras föreställningar sedan några månader tillbaka, och fredagen den 18 februari var det fullsatt när Dans med Vuxna visades, och efter det en folkmusikkonsert med trion Frifot.
Fem dansare och musiker intog scenen. En av dem, Anna Öberg, hälsade publiken välkomna och började förklara vad föreställningen går ut på.
Den handlar om att vara vuxen, berättar hon, om att fostras i vuxenhet. En annan dansare tar vid och förklarar att föreställningen också handlar om den hårfina skiljelinjen mellan lust och tvång. En tredje avbryter och poängterar att den även vill gestalta hur cirkeln kan vara en symbol för gemenskap.
Plötsligt pratar alla fem i munnen på varandra. Det är roligt. Humorn driver mycket av föreställningen, liksom det närmast pubertala flirtandet med juckande höfter och andra oanständigheter. Dansarna och musikerna går inte av scenen utan bär tillsammans hela föreställningen genom dess energiska virvlar och långsamma folkmusiktoner.
Dans med Vuxna är en del av folkmusik och folkdansprojektet ResiDans som för andra året i rad drivs av Dalarna och Gävleborgs län. ResiDans arbetar för att utveckla dessa två traditionella konstformer och skapa nya möjligheter för verksamma inom dessa områden. I år har projektet gästats av koreografen Carl Olof Berg som alltså, tillsammans med dansarna, har skapat verket Dans med Vuxna.
Enligt programbladet handlar Dans med Vuxna om att fostras i vuxenhet, men hur föreställningen gestaltar det är oklart. Däremot väcker den en hel del barndomsminnen genom att använda sig av ramsor och ringlekar som de flesta av oss känner igen.
Härnäst visas Dans med Vuxna i Umeå (25/2) och Malmö (3/3).
