Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Alltför krävande och gammaltestamentlig Bibel

2012-02-19

Fakta:

Namn: Bibeln
Författare: Niklas Rådström
Regissör: Stefan Metz

Musik: Bengt Beche Berger och Johann Sebastian Bach

Plats: Göteborgs stadsteater

» http://www.stadsteatern.goteborg.se/

Bibeln innehåller många berättelser med mycket dramatik. Att dramatisera en del av dessa i kronologisk ordning är den lätta vägen. Niklas Rådström som skrivit manus och den schweiziske regissören Stefan Metz har inte valt den enkla vägen. De har tagit ett grepp på vad Bibeln kan betyda för nutidens människor och dragit paralleller med dagens värld. De försöker se på Bibeln med nutida ögon. Det är på gott och ont.

Vissa scener är oerhört starka, som när Johan Gry som Jona i valfiskens buk talar med Herrens ängel (Michalis Koutsogiannakis) och scenen symboliserar mycket: ett foster i livmodern på väg att födas till människolivet eller Jesus i graven i väntan på uppståndelsen eller livet i förhållande till döden.

Föreställningen styrka är att de flesta scener har många betydelser och speglar både nutid och biblisk tid. Det är ibland också föreställningens svaghet, det blir för långt och utdraget när monologer ersätter dramatiskt gestaltande.

Föreställningen börjar i mörkret och Gud skapar ljuset. En oerhört elegant, estetisk inledning där guds tre änglar utför guds verk under skapelsen och Michalis Koutsogiannakis spelar den ängel som fått det ärorika uppdraget att vara guds röst. Michalis Koutsogiannakis är en speciell skådespelare med stark utstrålning, han passar perfekt i rollen som guds närmaste ängel. Han har en lätt brytning i sitt uttal, eftersom han har grekiskt ursprung och har bott mycket både i Australien och Italien. Den brytningen gör guds röst mer global, mer universell.

Föreställningen är mångkulturellt tillsatt i rollistan med skådespelare som bryter på många olika språk. Ett bra grepp att visa Bibelns världsvida betydelse.

Att skriva ett drama på nästan fem timmar om Bibeln är en utmaning – och hur en dramatiker än gör kommer delar att fattas. Niklas Rådströms grepp att blanda berättelserna och exempelvis låta Adam och Eva vandra runt i berättelsen och gestalta andra karaktärer, de är Josef och Maria och också nutida människor. Det är ett spännande grepp som fungerar bra och ger en känsla av hur lika vi människor ändå är varandra, trots att det skiljer flera tusen år mellan våra livstider.

Två viktiga delar i Bibeln saknar jag dock. Poesin som det finns massor av både Gamla Testamentet, som i Psaltaren, och delar av evangelierna i Nya Testamentet.

Den föreställning som möter oss är mörk och den hämnande, argsinta guden dominerar scenen. Ljuset och hoppet i Nya Testamenten är alltför frånvarande.

Föreställningen har många höjdpunkter: de tre änglarna som är föreställningens sammanhållande presentatörer, spelade av Emilie Strandberg, Michalis Koutsogiannakis som guds närmaste ängel och Henric Holmberg som den ifrågasättande, tuffare ängeln som faller och blir Satans språkrör.
Noa i valfiskens buk med flera lager av betydelser, Moses soldater som är påfallande lika nutida soldater och Pontius Pilatus som förhandlar med översteprästen och dömer Jesus till döden. Pontius Pilatus ger i sin glänsande blå sidenkostym associationer till nutidens kommersialisering av politiken.

Musiken består av ett band med en enkel uppsättning med en elbas, en elgitarr, trummor, en liten synt, trummor och en kontrabas. När Moses möter gud förebådas det av en enkel klockklang. Enkelhet dominerar musiken till föreställning som innehåller både två stycken av Bach och en del jazzfunkiga låtar. Kanske kunde musiken fått en mer framträdande roll?

Ljussättningen är snygg och effektiv och en av föreställningen stora behållningar tillsammans med den strama, återhållsamma scenografin.

Bibeln på Göteborgs stadsteater är ingen lätt föreställning. Den som kan sin religionshistoria och är välbekant med Bibeln får ut mycket mer. Spelet är fullt av små vinkningar och hänvisningar som kräver att du kan de bibliska berättelserna.
Att sätta igång tankar och frågor är en av konstens stora uppgifter – och det gör Bibeln på Göteborgs stadsteater, även om jag tycker den är mörk, stundtals alltför mörk.

Rosemari Södergren

Fler Föreställningar

Annonser