Igenkännandets glädje

Härom veckan hade Andersson Dance premiär på Örjan Anderssons senaste föreställning Name of the Next Song, på Århus Teater i Danmark. Det är en del av ett nytt samarbete mellan Århus Teater och Andersson Dance, som Århus Teaters chef, Stefan Larsson har initierat.
 
Larsson, som tidigare har varit konstnärlig ledare för Dramatens experimentscen Elverket, är van vid att ta risker. Det är första gången som Århus Teater co-producerar en dansföreställning, och kontrasten mellan det vackra, överdådigt utsmyckade teaterhuset från början av 1900-talet är skarp: Föreställningens inramning av gipssvanar, guldkeruber och sjöjungfrur av keramik kunde inte varit längre från den stramt och minimalistiskt utformade  Name of the Next Song.
 
Men på samma sätt som teaterhuset är ett exempel på en konvention så är Name of the Next Song det också. Hade jag inte en upplevelse av att ha sett föreställningen tidigare? Verkade inte koreografin och ljudet välbekant? Och texten i programmet, hade jag inte läst något liknande tidigare? Jo, många gånger, men ändå var det en glad recensent som gick ut i Århus klara frostnatt efter mötet med Örjan Andersson.
 
I sin föreställningsintroduktion i teaterns foajé underströk Andersson, att även om Name of the Next Song har låtit sig inspireras av barockmåleri och natur – Andersson nämnde den franska konstnärern Georges de La Tour – så bör man inte leta efter direkta referenser i föreställningen.

 
Det säger sig självt att det är omöjligt. Bruket av chiaroscuro och tenebrisme (skuggor) i Udo Huberlands atmosfäriska ljusdesign, den noggranna kontrasten mellan ljus och skugga, gav verket en allvarlig ton, som satte fokus på den realism som, Andersson söker efter i föreställningen. Hans ambition är att ersätta teaterföreställningens traditionella ”virtuella” rum med det ”verkliga” der som finns i naturen.
 
Det är lite som med slow food, som argumenterar för att matlagning kräver sin tid, på samma sätt så försöker Andersson att låta rörelsen hitta sin egen tid och därmed vinna trollbinda publikens uppmärksamhet. Närapå ett rörande uppriktig uppmaning till medvetenhet i en värld som levs och upplevs i ett ständigt accelererande tempo.
 
Name of the Next Song sparkar igång med ett oväder. Ljudet av regn i bakgrunden innan föreställningens ena manliga dansare, Asher Levs, knappt 20-minuter långa inledningssolo, som helt och hållet övertygar oss om att det vi upplever är ett 24 timmars förlopp som brer ut sig på mindre än en timma. Lev är bokstavligt talat dyngblöt när han avslutar sin sekvens med en figur, där han håller ett imaginärt paraply i en vackert formad attityd som upprepade gånger återkommer i koerografin som ett ledmotiv.
 
Ändå så upplevs Anderssons Name of the Next Song så pass improviserat som titeln antyder. B.J. Nilsens naturljud – insekter, fåglar, väder och vind – binder ihop scenerna. Även i de korta scenerna där det uppstår synkrona rörelser mellan dansarna, får man känslan av spontanitet.
 
Trots försvaret och användningen av en enkel lugn form, tillåter sig Andersson att då och då ta till olika dramatiska effekter. En av dansarna kastar ut talkpulver i luften och skapar med det en gripande bild som understryker mörkret som omger henne, ett snöfall dalar ner över ensemblen mot slutet av den  55 minuter långa föreställningen.
 
Det är till stor del dansarnas förtjänst att Name of the Next Song är så övertygande. Det hör till ovanligheterna att få se en föreställning som är så väl dansad och poetiskt integrerad redan vid premiären. Jenna Fakhoury, Shi Pratt, Nuria Guiu Sagarra och Asher Lev är en strålande galax, med Lev som dess Sirius. EN stor ros till Nina Sandströms vackra, väl utformade kostymer. De är del av dansarna, som en extra hud utanpå huden.
 
Även om du kanske redan känner till Namnet på den Nästföljande Sången, och rentav kan den utantill, så lyckas Andersson argumentera väl för att spela den ännu en gång. Det är kanske just den gången som du får syn på något som du inte tidigare har sett. Kanske i rörelserna som står skrivna mellan raderna.

Name of the Next Song spelas vidare på Kristinasalen i Piteå 13/2, Newcastle Dance City 17/2, Dansens Hus Stockholm 23, 25/2, Falkhallen i Falkenberg 28/2 och på Kungsbacka Theater 1/3 .

Luis Cardador