Mänskliga möten
Fakta:
Namn: PeopleKoreografi: E.K.K.O: Emma Nordanfors, Klara Elenius og Karina Dichov Lund
Musik: Mikkel Gemzøe samt musik af blandt andre Björk og Robyn
Plats: Store Carl, Dansehallerne, Köpenhamn
» http://www.dansehallerne.dk
15 dansare far runt på scenen förvirrat hit och dit. De är helt olika, korta och långa, äldre och yngre och de är iförda helt olika slags kläder. En blandad flock, precis som man ser omkring sig på gator och torg.
De 15 individerna bildar små grupper, efter vad som tycks vara en gemensam nämnare. Ett gemensamt leende eller kanske en romantisk läggning. De möts två och två på sina vandringar över scenen och börjar så att dansa tillsammans, eller kanske att förfölja varandra, såvida de inte lite längre fram börjar hota varandra och slåss. Eller så står de ensamma, fastfrusna mitt bland alla rörelser, likt pjäser på ett schackbräde.
Den långa raden av tillfälliga mänskliga möten i verket People blir i längden lite tråkiga att titta på och man börjar längta efter något annat.
Men det blir underhållande när dansarna radar upp sig på stället och dansar på stället längs scenens framkant. Rörelserna är dynamiska och repetitiva och skapar en smittande god energi. Man förnimmer gruppens och gemenskapens samlade krafter. Likaså när dansarna står på språng och vid ett plötsligt ljud unisont gör samma rörelse. Upptåget liknar en gammaldags barnlek, där det handlar om att hålla den gemensamma rytmen och när någon faller ur rytmen ser det lustigt ut, i alla fall for oss som tittar på. Det är också underhållande att se hur hela gruppen vickar sig över scenen till latinamerikanska rytmer, särskilt av italienska Pietro La Loggia som verkar ha de sensuella rörelserna i blodet.
Även om det finns många goda idéer och tilltag i People, så påminner verket om en workshop, för det är något skissartad och osammanhängande över det hela. Det är uppenbart att koreografkollektivet E.K.K.O. Har ett eller annat på hjärtat och vill berätta något och inte bara visa känslor och stämningar. Därför kan man sakna en tydligare narration och dramaturgi i det något röriga uttrycket. Men det som irriterar mest är att de fina idéer som fungerar i People verkan påminna om Pina Bausch’ verk Kontakthof. Om det är tillfälligheternas spel, är svårt att veta, men vi har sett det förut och då har idéerna varit genomförda på ett mer sammanhängande och genomtänkt sätt.
Fler Föreställningar