Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Annorlunda danslekar

2012-02-02

Fakta:

Namn: Dans med vuxna – Om att fostras in i vuxenheten!
Koreografi: Carl Olof Berg
Ensemble: Dans och musik: Emilia Amper (nyckelharpa), Signe Lemhagen, Anders Löfberg (cello, fiol), Anton Schneider, Anna Öberg
Plats: Länspremiär i Kulturhuset Glada Hudik
» http://residans.wordpress.com/produktioner/dans-med-vuxna/

Dansare och musiker i äggskalsvitt rör sig på scenen. Signe Lemhagen sjunger en hemsk visa där hon erbjuder sig att stycka ett barn och göra leverpastej av det. Ett kaotiskt pratande tar vid. Det handlar om lust, tvång, barn, sånglekar och att fostras in i vuxenhet.
På golvet ligger en fyrkantig ljusgrå matta. Framför den på golvet finns en ljusramp och i varje hörn stativ med strålkastare. Längst in på scenen står ett par stolar med en cello och en nyckelharpa.
Ensemblen gör några höftrörelser och hälsar välkommen. Sånglekar virvlar över scenen. Räven raskar över isen. Små grodorna hoppar. Artisterna talar om att vara ensam, fri och att vilja ha ös. En flaska snurrar på golvet, stannar. Någon blir vald. Till vad? Till att spela flöjt, till att hoppa som en groda?

Föreställningen har byggts utifrån välkända sånglekar och utifrån uppfattningen att de här lekarna långt tillbaka var parningslekar för festande vuxna och inga barnvisor.

Det inledande kaoset är kul men jag blir inte berörd förrän i Bro bro och breja, när uppmaningen kommer att säga sin kärastes namn ”Vad heter hen?”. Kanske är det på grund av det tysta allvaret när de sjunger hen och inte hon eller han.
Men allvaret varar inte länge. De säger hej på publiken, improviserar, hamnar i en hög, kastar och svingar varandra, leker, startar nya ordkaskader. Skriker om hur viktigt det är med gränser.
En fiol stämmer upp och ett par dansar en schottis, fint och städat för en gångs skull. Två andra, Emilia Amper och Anna Öberg, står bredvid varandra, vända mot publiken och trampar rytmen. Så börjar de nypa och klappa till varandra. Snabbt, i smyg, utan att tappa masken.

Föreställningen bjuder på ständiga överraskningar, är oavbrutet gåtfull och underhållande. De klassiska danslekarna återbördas dit där de hör hemma, till vuxenheten. Vad titelns ”Om att fostras in i vuxenheten” har med innehållet att göra är oklart, men tankegången tycks ha varit ett fruktbar när föreställningen arbetades fram.
I Runt ett enrisesnår börjar ensemblen klä av sig och hamnar långt upp i bänkraderna. Det blir mörkt. Två röda strålkastare riktas mot publiken. Artisterna klär på sig och när ljuset tänds har de förvandlats till färgstarka personligheter i fantasifulla dräkter.
Emilia Amper trallar och föreställningen når sin höjdpunkt. Det är magiskt. Två andra faller in och ett par dansar. Sången går över i pardans. Signe Lemhagen, föreställningens svarta genius, blir över och protesterar i vild halling.

Anna Öberg utvecklar ett innovativt rörelsespråk ur Huvud, axlar, knä och tå. Publiken sjunger med. Anders Löfberg springer ut från scenen. Hör ni mig nu, ropar han. Gång på gång.

Fakta:

Sånglek är en folklig lek däe de sjungande leker och agerar visans innehåll.
En bok med Sånglekar från Nääs finns på Projekt Runeberg:
http://runeberg.org/sangnaas/

Karin Kämsby

Fler Föreställningar

Annonser