Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Su-EN Butoh Company ställer ut på Uppsala konstmuseum

2012-01-30

SU-EN Butoh Company firar sitt 20 årsjubileum med utställningen Visceral Space – Invärtes rum på Uppsala konstmuseum. Margareta Sörenson rapporterar.

Från butokonstnären Yoko Ashikawa till Skrotcentralen i Uppsala kan vägen tyckas lång. Men den svenska butokonstnären SU-EN, utbildad hos Ashikawa i Japan på 1980- och 90-talen, har lyckats med den märkliga konsten att både transportera en tradition och göra den till sin egen.

Hon kommer från Uppsala och heter Susanna Åkerlund, men hennes artistnamn är SU-EN. Hon mötte en hel del motstånd i Japan: kan en västerlänning tillägna sig en så exklusiv dans- och performanceform som just buton? Och inte mindre blev motståndet och frågorna i Sverige: vad är det här? vad handlar det om? och varför?

Bäst svar på frågorna får man om man ser en föreställning av SU-EN, det må vara ett solo som Slices eller stort och festligt anlagda event som det till Carl von Linnés jubileum 2007 på Vaksala torg i Uppsala med blommor, barn, hundar och seniorer. Sakta anar man det komplicerade bygge av idévärldar och existentiella refelxioner, av zen och av performancekonstens möte med traditionell japansk scenkonst.

All dans skapar bilder men buton är till sitt väsen bild; mer bild än rörelse till och med. Steget från föreställning till konstutställning känns enkelt och självklart när sex salar i Uppsala konstmuseum, inrymt i slottet, öppnar sig för SU-EN.

Film och bildspel från föreställningarna blandas med objekt, de flesta från föreställningarna till installationskonst. Filmen Scrap bodies/ Skrotliv rullar i fonden framför vackert ordnade skrotföremål, musiken av Lee Berwick bygger på ljud från Skrotcentralen och gnisslar, iiaar och glider runt i öronen.

Blush (från 2009) har blivit ett rött rum med damm av färg och ett glödande bildspel av Fredrik Olofsson. Och med röda blomblad över hela golvet. Slice (2003) är filmat – som de andra filmatiseringarna – av Richard Sporrong och man får ta sig i kragen för att se detta raffinerat vackra och samtidigt djupt äcklande studium av en kvinnobål överhöljd av fiskrens. (Då känner man ändå inte doften som under föreställningen live.)

Livets närhet till död och förruttnelse, livets bräcklighet – skört som skalen till de krackelerade hönsägg som ligger invid konstvideon Chicken Life, där SU-EN är en av andra varelser i ett hönshus.

Man kan behöva återhämta sig med den muntra instruktionsvideon Chicken Instruction Video från 2004, en lika vass kritik av träningssamhället, kroppsfixering och kvinnokontroll som en humoristiskt inbjudande gest till ett annat sätt att se människor, djur och liv.

Ur höns- och kycklingprojekten växte senare barnföreställningen Sprätt – En hönskabaret som än idag turnerar i landet.

Kropp, hår, ansikten, knän, stenar, ägg, berg, gräs, blommor, äpplen – allt hänger samman. Tiden har varit SU-ENs vän. Frågor har rätats ut, människor i vår kulturkrets har ett öppnare sinnelag i dag än för tjugo år sedan för flera uttryck och flera färger på paletten. SU-EN fortsätter. I sommar blir det Voracious (glupsk), ett solo med äpplen i olika stadier av förruttnelse, i Leipzig.

Margareta Sörenson

Tidigare publicerat i Expressen Kulturen Scenbloggen 29 januari 2012.

Utställningen visas på Uppsala Konstmuseum t o m 11 mars
se vidare

/www.uppsala.se/konstmuseum

Fler Nyheter

Annonser