Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 30 oktober 2020

50-talsnostalgisk Karlsson på taket-opera

2011-12-20

Fakta:

Namn: Karlsson på taket
Koreografi: Dag Andersson
Författare: Libretto Mathias Clason
Regissör: Sally Palmquist Procopé
Musik: Thomas Lindahl
Plats: Malmö Opera och Musikteater
» http://www.malmoopera.se/

Att skapa opera är just nu på modet. Men sällan ser man barn och
familjeoperor. Sådana är det verkligen brist på idag. Därför är det
med glädje och nyfikenhet som jag bänkar mig på Malmöoperan för att se
urpremiären av Karlsson på taket – en familjeopera i en akt.
Själv minns jag när jag fick följa med mina föräldrar till Malmö
Stadsteater, som det hette då. Bilderna, för det var nog så jag såg
det på den tiden, stannade länge kvar i minnet och jag återkom
ständigt till dem i mina samtal. Allra festligast var det att få
applådera minns jag. Som om jag på detta sätt ville markera att jag
själv var en del av det hela. Att få barnen att känna sig som
medagerande är en konst i sig. Inte minst viktigt är det att sätta
fokus på rätt plats, som i den här föreställningen på Karlssons och
Lillebrors förehavanden.
Men här tror jag att det var mera de vuxna än barnen som kunde
hänga med. Liksom jag så fick de säkert be om förklaringar efteråt.
Men är det inte just det som får oss att öppna ögonen för teaterns
värld där fantasien ges ett friare utlopp än i texten.
Men för att barn skall hänga på så måste scenbilden reduceras till
det nödvändiga så att allt överflödigt skalas bort. Allt för att sätta
fokus på det väsentliga i handlingen. I den här uppsättningen hakas
ett gytter av bilder på varandra och Karlsson sjunger som den
skicklige baryton han är ackompanjerad av musiken som både består av
välkända 50-talsbitar och mera dagfärsk slagverks- och elgitarrmusik.
Men vem är han egentligen annat än en festlig figur som sätter
fart på den trista vardagen? I den här föreställningen dyker han
inledningsvis upp i salongen mitt ibland oss. För mig är han närmast
en clown. På samma gång hånfull och narraktig som en moralitet om
människans öde. Alla måste ryckas upp från vår sociala fastlåsta miljö
och därför smulas hela vår inträngda samhällsbild samman.
Karlsson
höjer sig över oss både andligt och fysiskt, driver gäck med oss lika
mycket andligt som kroppsligt.
Men lite mera inslag av hip hop både i musik och rörelser hade
inte skadat. Varför kunde inte hela gänget färgglatt utstyrda figurer
som hängde med Karlsson i stället för att lite lamt vicka med kunnat
dansa hip hop eller kanske ännu bättre street. Som det var nu kändes
de inslagen överflödiga. Hemmafruarna med sina olikfärgade frisyrer
som stack ut från de kakhuslika husen och stämde in i tonerna var
finurliga små inslag som förhöjde. Men i slutändan blev det för mycket
av allt detta godischarmerande prål som fick hela föreställningen att
kantra över till en musikalisk show.
Karlsson är i den här versionen som sagt en skicklig baryton,
tjock av allt godisätande, lite väl uppstoppad och luftakrobat till
på köpet och Lillebror som tenor med sin Tintinuppsyn känns båda
härliga men ändå går de inte riktigt hem. Varför egentligen? För både
kostym, scenografi och koreografi är ytterst välgjorda.
Musiken är ett festligt hopkok av gamla 50-talsbitar som åtminstone
vi äldre kan le åt. Men var blev hip hopen, elektropoppen och rocken
av. Den som yngre generationer känner samröre med. Åtminstone hade jag
förväntat mig mycket mera av hip hop-inslag både som musik och dans.
Tänk att se Karlsson lära Lillebror alla nya hoppsteg istället för att
mest hänga som ett uppblåst paket över scenen eller mumsande på
mängder av godis. Barnen hade då säkert lättare kunnat identifiera
sig.
Astrid Lindgrens realistiska sagoberättande värld som är baserad på
50-tal borde ha kunnat omtolkas och bearbetas för vår tid. I den här
versionen verkar tiden ha hängt upp sig. Kan det vara därför att det
är vi vuxna som alltför mycket vill sätta våra egna barndomsminnen i
fokus.
Att göra teater för barn är svårt men ännu svårare är det tydligtvis
att göra opera. Synd för sådana behövs.

Föreställningen spelas in av Sveriges Radio för sändning i SR P2 Live
Opera nyårsafton kl 15

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser