Magisk julstämning

Äntligen har Den Kongelige Ballet fått en bra version av julbaletten Nøddeknækkeren, det är faktiskt den bästa på flera decennier. Den tidigare versionen som fanns på repertoaren var en rörig och infantil tolkning av Kenneth Greve och Peter Langdal, och dessförinnan var det Alexei Ratmanskys tama och hopplösa version som enbart pågick på den ena halvan av scenen.
Man måste ta sig tillbaka ända till 1971 och Flemming Flindts version med vacker scenografi av Bjørn Wiinblad för att hitta en lyckad version av Nøddeknækkeren på Det Kongelige Teater.
Men nu är det klassisk jul igen på Kongens Nytorv tack vare George Balanchines version av den gamla sagan, som har fått ny scenografi och nya kostymer av brittiske Anthony Ward. Kanske är Anthony Wards scenografi det allra bästa med hela föreställningen, för att han förstår sig verkligen på hur man ska skapa en både magisk och nostalgisk julstämning. Den är sagoaktig och går i härliga varma färger. I Maries (flickan heter inte Clara, men Marie i Balanchines version) dröm växer sig granen stor och vacker som en hel skog, fåglarna i salongstapeten blir levande och flyger med lysande ögon runt i rummet, och polkagrisen blir stor som ett hus med regnbågsgirlanger av godis runtom.
Till snöflingornas dans har Anthony Ward kreerat ett fint mönster av iskristaller som snön dalar fridfullt över. Slutligen flyger Marie och hennes prins över scenen med släde dragen av renar, så det kan knappast bli en mer klassisk jul än i denna färgglada scenografi.
Anthony Wards kostymer är kanske inte riktigt lika bra som hans scenografi. Måste verkligen kostymerna som ska illustrera den varma chokladen verkligen vara så bruna och överlastade med tingeltangel, att de tar all uppmärksamhet från själva dansen?
Den bästa kostymen har Hr. Drosselmeier, som har en lång jacka, runda solglasögon och har raggarfrisyr. Med sin moderna twist liknar Herr. Drosselmeier rockstjärnan Ozzy Osbourne en smula, och han får därmed en lite mystisk och farlig framtoning mitt i denna snälla och rara familjeidyll. Anthony Wards berättande scenografi och kostymer passar fint ihop med George Balanchines rena och enkle koreografi. De två vitt skillda konstnärerna går verkligen bra ihop.
Det är massor av barn med i George Balanchines version av Nøddeknækkeren. Inte bara till första aktens julfest, de myllrar också fram som små änglar i andra akten, slickepinnar, tennsoldater och dockbarn. Det behövs så många barn i Balanchines balett, att Den Kongelige Ballet har fått lov att hämta barn från andra balettskolor för att de ska räcka till.
Det är också en ren fröjd att se alla de glädjestrålande dansande barnen. Lille Pelle Nilsson är ett litet roligt charmtroll i rollen som Maries lillebror, Fritz. Bland de vuxna dansarna måste Julian Romans mekaniska dans som tennsoldat omnämnas, medan Amy Watson som daggdroppe flyger över scenen i snabba steg, och Amalie Adrian dansar en sexett arabisk dans med rullande höfter. Äntligrn dansas sockerfen och hennes kavaljer av Susanne Grinder och Marcin Kupiñski. Deras vackra pas de deux smälter till den grad sammen med Tjajkovskijs hitmusik, som spelas ypperligt av Det Kongelige Kapel i bästa form.
Den Kongelige Ballets nya Nøddeknækker är en ytterst underhållande, och man kommer i den bästa julstämning av att se den.

Fakta
Nøddeknækkeren
Den Kongelige Ballet
Det Kongelige Teater, Gammel Scene
Koreografi: George Balanchine
Scenografi og kostumer: Anthony Ward

Torben Kastrup