Tillgängligt och småroligt

Den samtida dansen söker sin plats och sitt uttryck. Rörelsens inneboende kvaliteter räcker idag sällan i sig. Koreograferna vill knyta an till andra sammanhang. Moderna dansteatern i Stockholm har döpt om sig till MDT (med engelskt uttal) och satsar på performancekonst.
De tre verk som presenteras på Turnéslingan mellan MDT, Atalante och Dansstationen i Malmö ger en hint.
Ludvig Daae dansar visserligen i MM, men det är interaktionen med sig själv på film han kommenterar. Skuggan blir ännu en dimension.
Jolika Sudermann och Alma Söderberg bjuder på intim och rolig rytmfest. A talk visar vilken stor del av kroppen rösten faktiskt är. Imponerande samstämt och ihärdigt överraskande, men få steg.
Kring upphov och tolkning rör sig Henrik Vikman i Lisa Östbergs Who can tell the dancer from the dance?
Östberg bad sex koreografkollegor göra var sitt kort verk åt henne. Det sammansatta materialet överlåter hon åt Vikman.
Med chosefri charm presenterar han sin version och räddar projektet från pretentiöst poserande.
Sammantaget en tillgänglig och smårolig performancekväll där dansaren fortfarande är kung på scenen. Men jag kan längta efter att han – och hon – får dansa mer.

Lis Hellström Sveningson