Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

En sanning med magisk modifikation

2011-11-13

Fakta:

Namn: Cord - Snyd, kropsmagi og klassisk musik
 (lurendrejeri, kroppsmagi och klassisk musik)
Regissör: Viktoria Dalborg
Musik: Mauricio Kagel
Ensemble: Jonglören Samuel Gustavsson, mimaren Nina Åkerlund och åtta kammarmusiker i Ensemble Midt Vest
Plats: Københavns Musikteater
» http://WWW.RAPIDEYE.DK/

Samuel Gustavsson kan liksom koreografen Kitt Johnson få det lilla att verka
stort. En rörelse, en tanke tar form utan att vi först riktigt kan
hänga med. Det är minimalistiskt som i Chord – Snyd, kropsmagi og klassisk musik
 (lurendrejeri, kroppsmagi och klassisk musik) där vi fixerar oss på
något som vi inbillar oss är verklighet men som vi snart upptäcker att
det är ren illusion. En ren och skär lögn som i den här
föreställningen.
Visst är det så att vi går på det mesta, inte minst
det som verkar övernaturligt. Vad är det egentligen vi ser annat än
illusion. Visst är det så teatern fungerar. Vi låter oss duperas. Men
kanske är det så vi vill leva, instängda i vår lilla värld.
Gustavsson jonglerar lika mycket som han fabulerar runt med
vardagliga objekt, ställer om stolarna som verkar röra sig liksom allt
det andra: tyget som hänger ned från taket och skakar kusligt då och
då, trollar bort sin medpartner, mimartisten Nina Åkerlund lika lätt
som alla glasen.
Kammarensemblen Midt Vest blandar sig i rörelsevokabulären och
blir själva performer med sina instrument som förvandlas till objekt
som de jonglerar runt på scenen med. Allt verkar bli till tricks ända
tills det hela brister samman men för att på nytt sätta igång. Allt in
absurdum men ändå lyckas de hålla vår uppmärksamhet vid liv. Och det
är skickligt gjort.
I slutändan framträder de alltmer som en del av komplotten. Kompositören Mauricio Kagel
som ifrågasatte det mesta i musiken utnyttjade inte minst slumpen och
gav musikerna större frihet genom att låta dem själva improvisera.
En
musiker ryter högre än sin cello i ett moment som känns lika högljutt
galet som musikerna i sina klassiska kläder som ger dem intryck att
vara några svarta fåglar som förlorat sig in på scenen.
I en annan
föreställning låter kanske musiken helt annorlunda genom nya oväntade
improvisationer och mimiska ansiktsvarianter. Ett slags komediantspel
utan början eller slut där publiken ingår i ett slags dialektiskt
spel.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser