Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

I systemets klor

2011-11-04

Fakta:

Namn: Yahia Yaïch Amnesia 
Författare: Jalila Baccar och Fadhel Jaïbi
Regissör: Fadhel Jaïbi
Plats: Stagefestivalen, Helsingfors
» http://www.korjaamo.fi/en/stage

På Stage-festivalen i Helsingfors kunde man se Yahia Yaïch Amnesia  av Jalila Baccar och Fadhel Jaïbi – ett tunisiskt gästspel, som hade sin urpremiär före jasminrevolutionen i hemlandet i april 2010. Texten är av Baccar och Jaïbi. Jaïbi har därtill regisserat medan Baccar, liksom ofta tidigare i Jaïbis regier, står på scen. Bakom sig har de båda ett långt samarbetet, som ofta retat den tunisiska censuren.
Idag kan Yahia Yaïch Amnesia te sig nästan profetiskt med sin skildring av en diktators fall. Å andra sidan säger det kanske något om tiden den blev till i att det gick att få igenom en sådan pjäs om ett så tabubelagt ämne. Men Jaïbi har i en intervju sagt att det var en stor utmaning framför allt att komma förbi självcensuren. Och det är också något som framgår ur detta verk: hur diktaturen sätter sig också i kroppen, i hjärnan, i det fysiska rum man vistas i.
  Det är en laddad föreställning, där våldet tecknar sig på kroppen: Det börjar med att skådespelarna försiktigt glider ner för trapporna, vid sidan om publiken, ner till scenen. Uniformerade, strikta och smygande kroppar, kroppar som glider förbi, iakttar en ljudlöst. Väl nere på scen sätter skådespelarna sig på rad på vita stolar, som utgör rekvisitan. Där  nickar de till, i slummern blir de synliga i hela sin sårbarhet.  De sjunker ihop mot varandra, omedvetet, söker sig till varandra, vilar sig mot varandra, glömmer alla strikta koder och rädslan. För annars, i det vakna livet är det den överspända kroppens värld, den stressade, den som har ett för tungt vägande uppdrag, den som är för hårt kontrollerad, eller också den skärrade kroppen, kroppen som skadas eller dör: som rycker till i kulsprutors smatter, den spastiska,  av andra utsatta kroppen.
   Pjäsen har ett delvis oväntat perspektiv. Medan Jaïbi ville ställa Ben Ali till rätta ville Baccar också ställa folket till rätta för deras passivitet. Den fördömer inte bara diktatorn, utan också människorna omkring, vilket också namnet, amnesia antyder. Därmed är diktatorns perspektiv också synligt. Efter att ha försökt fly från landet blir han inspärrad på ett mentalsjukhus. Det är en suggestiv och mardrömsk stämning som präglar stora delar av föreställningen, men det finns också element av humor, och många poetiska ögonblick, inte minst i texterna som läses upp med voiceover. Det finns element både av dans och teater. Dansen synliggör element av kontroll, av rädsla, av yttre, ofta osynligt våld.  Med ens kommer en politisk situation nära en så den går in i kroppen på en, smittar av sig från scenen.

                     

Stella Parland

Fler Föreställningar

Annonser