Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 20 oktober 2020

Lunchdans med urtida tema

2011-11-01

Fakta:

Namn: Unio Mystica
Koreografi: Björn Elisson
Författare: Marianne Linder (dikt)
Plats: Dansmuseet, Stockholm
» http://www.bjornelissonkompani.se/

Är det trots allt något heligt med dansen? Genom sekler av can-can och klackar i taket, tåspets, stepp, jazz och moonwalk är det som en tunn med evigt hållbar tråd sträcker sig bort mot urtillstånden.

En handflata som förs med ett svep genom luften som ett årblad över all tids vatten. En rygg som kröks så runt och massivt att den blir tillen sten, ett klippblock: ”Jag är stenen. Stenen är jag”, säger Marianne Linders dikt.

Björn Elisson har koreograferat för Hans Nilsson och Anja Birnbaum, två mångkunniga dansare med mogna kroppar, precisa och kapabla att dansa ett lugn, ett kontemplativt saktmod. Mellan och bakom dansen dansar Bengt Wanselius filmbilder med: löven som guld, träden som tempelpelare, solen som bryter genom den minner om tusende altartavlors försök att visa på strålglans, hoppet om en större mening än den enskildas.

Charles Koroly har klätt de två dansarna i svepande tyg; Anja Birnbaum med en överdräkt i spindelvävsgrå tyll – sagolikt i ordets bokstavliga mening. Pricken över i denna utsökt sammankomponerande dansdikt med musik/ljud av Kent Tankred är ljussättningen av Tobias Hallgren. En ljusöppning på det svarta golvet, en sig sakta flyttande ljusspalt framför dansarens fötter. Eller en matt glans över en skult som gör Hans Nilssons huvud till en silvervit fullmåne.

Utsökt och osökt; det är inte alltid de möts. Här kan man andas en stund, djupt och friskt.

Publicerad i Expressen Kulturen Scenbloggen 20 okt

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser